världens sötaste vovve som alla vill klappa och världens suraste matte som inte vill att dom ska göra det.

alltså. det är helt galet jobbigt att gå ut med zach. eller, jag kanske inte ska låta allt för bitter. ibland är det roligt, men ofta påfrestande. det jag menar är att alla ska komma fram och hälsa. titta, känna, "får jag klappa?" och sen förvänta sig att zach ska tycka det är kul men framförallt att JAG ska älska att småprata och uppskatta deras engagemang och att det liksom är självklart att de tar på min hund hur som helst. självklart kan det vara trevligt, men det blir så otroligt mycket ibland. helt plötsligt är jag bundis med alla grannar, folk som inte ägnat mig en blick tidigare. och samtidigt kan de ju inte veta hur hunden ska reagera? han kanske har rabies? eller inte tycker om människor? idag satt jag fast i en klump av småbarn plus en pappa och hans fulla brorsa i tjugo minuter. barnen skrämde zach genom att hoppa framför honom och skrika när han vände huvudet åt deras håll, men de lugnade ner sig lite när jag berättade att de skulle ta det lugnt. pappan och brorsan..

SHIT!! ny spydde zach värsta praktspyan här bakom!! som tur är tror jag att det bara berodde på att han åt maten för fort - han slängde i sig den när vi kom hem efter promenaden - men DJISES vad rädd jag blev när han bara stannade upp, tittade på mig med ledsna ögon och så *blafff hulk hulk blaaaff* la världens spya i hundsängen/på golvet! maten var inte ens smält så han åt upp den igen, och jag lät honom göra det för spyan luktade inte illa, tror ni det var lugnt? oj vad rädd jag blev...

äsch. nu glömde jag vad jag skulle skriva om pappan och brorsan. men iallafall. note to mina grannar: ser ni någon med en liten valp, exempelvis mig, så såklaaart ska ni fråga om ni får klappa hunden (mycket bättre det än att inte fråga alls först!). men förvänta er liksom inte att jag vill stå och prata med er hur länge som helst, jag är ute på promenad för att rasta zach, inte för att stå still med honom.  jajajajaja nog med klag! jag ska väl trots allt vara glad att folk tycker att min hund är söt. om några år när han är vuxen kanske jag blir sur för att ingen vill komma fram och hälsa istället, who knows....


världens finaste vovve som alla vill klappa!

"vad gör du??? får jag va med?? vavavva snälla snälla??"

over n out. nu ska jag spela sims 3 (även om jag numera officiellt hatar det spelet. man kan bara spela på EN familj!!!!! inte flera! kunde de inte sagt det i början!?)
1 Kinell:

skriven

Han är så sjukt söt!! =) Lycka till med allt! Kram Anna

2 Micaela -Ett liv bland prinsessor, glitter och snor:

skriven

Oh så söt! :)

3 Matilda:

skriven

haha, känner igen det där! kunde knappt gå en meter med tilly då hon var valp innan det kom en massa folk och skulle klappa. ibland var det ju kul, men ibland jobbigt. speciellt med småbarnen som liksom springer runt runt runt, skrattar och skriker, och ska klappa (klappa ganska hårt) och föräldrarna står där och fnittrar åt sitt söta barn.. medan jag står och är orolig för min lilla hund!

så, förstår preciiiis hur du menar!

:-)



jo, det var väl ett ganska stort firande antar jag, stort och kul! :-)

Kommentera här: