redemption song

spelade klart red dead redemption igår. det var ett spel som överraskade mig på många sätt. för en gångs skull hade jag inte läst så himla mycket om spelet innan, var inte speciellt medryckt av tanken på att vara bad guy i vilda västern och inte ett dugg sugen på att valla boskap. ändå köpte jag spelet, och satte igång det. till en början var det olidligt segt och berättelsen var inte på något sätt medryckande. överhängande för hela spelet så är faktiskt storyn rätt banal och många gånger kom jag på mig själv med att fundera på varför john marston ställde upp på typ tusen små bitchärenden som han egentligen inte tjänade något på eller som överhuvudtaget gav honom något i slutändan. ofta kändes många uppdrag dithaffsade, och jag som spelare blev sjukt irriterad på typ den mexikanska bruden som kom gång på gång och bad mig rädda hennes man, hämnas hennes farsa eller what so ever. jag försökte skjuta henne i skallen så jag slapp göra uppdragen men det gick såklart inte. berättelsen blev dock mer och mer medryckande ju fler speltimmar jag la bakom mig och slutet var en enda stor skrikgråtfest där jag var tvungen att pausa och gå och gråta på toan. 


jag antar att jag blivit allt för bortskämd med rollspel där man får bestämma hur man ska reagera eller svara i olika situationer, för i de långa och ofta sega mellansekvenserna blev jag ibland irriterad på hur marston agerade. samtidigt är det lite av charmen att man inte vet allt om sin hjälte eller dennes bakgrund utan att det nystas upp allteftersom och att man lär känna karaktären just i mellansekvenserna. det tråkiga är bara de gånger då det som sägs där går emot hur man själv har spelat sin karaktär under de tidigare timmarna.

en sak som jag såklart inte kan undgå att nämna är dock hur otroligt SNYGGT spelet är. jag vet att jag ofta tjatar om miljöer och terrängen och naturen men det påverkar mig så himla mycket (någon på gr kommenterade och skrev att det är gemensamt för alla orienterar-gamers) och i red dead redemption kändes det verkligen som att jag på riktigt upplevde den amerikanska södern och mexikos norra delar. så otroligt fantastiskt och vackert med alla djur och all natur! blev visserligen lite irriterad på att alla vargar anfaller typ varje gång.. så jäkla hungriga kan de ju inte vara heeela tiiiden?!.. men det vägdes upp av känslan av att stå öga mot öga med en grizzly, mitt i natten under pågående storm och åskväder, som var MÄKT.


många gånger hatade jag styrningen och kontrollerna, framförallt i duellerna och när man skulle fånga in vildhästar eller bakbinda fångar. fick det inte att fungera ordentligt någon gång riktigt och ville många gånger slänga kontrollen rakt i john marsdons jobbiga huvud när han för tusende gången hoppar upp på sin egen häst istället för på den nyinfångade eller när han, oavsett vilka knappar jag trycker på, vägrar att avlossa skotten mot sin medduellist och istället peppras full av bly. men vissa nackdelar till trots var hela upplevelsen otroligt häftig och one of a kind, det här spelet är värt höga betyg!


nu ska jag egentligen skriva hemtenta men jag kommer verkligen _ingen stans_ och har inte gjort så på en vecka så nu tar jag helg och spelar fable III istället. puss.