tomt, tomt, tomt
och ändå känns det så tomt. tomt och jobbigt och konstigt. jag känner mig ensam mot världen. det är en läskig känsla, ensamhet är ju bland det värsta som finns när den är ofrivillig och nu känns det så.
emmy, angie, hannes, gustav, rasmus, hilda, tove, johan och jesper. ni är underbara och kommer alltid finnas i mitt hjärta. ett bättre år än ett år med er hade jag inte kunnat få. jag är så otroligt tacksam men också så upp över öronen ledsen just nu.
skriven
<3