The Prom

Idag är det dags för min ena lillasyster att dansa bal. Det är Julias stora dag - dagen då hon får känna sig så där övernaturligt vacker (som om hon inte alltid gör det iofs..) och uppfixad, prinsessig (för att använda hennes uttryck) och jävligt duktig (eftersom man dansar inför 3000 pers i ishallen). Det här har hon och Filip övat på sedan en tidig söndag i januari, varje bakissöndag och vissa onsdagar, för att idag äntligen få en heldag i onceinalifetime-hashtaggens tecken. Hon har en dag framför sig (eller ja den har redan pågått sedan klockan halv sex och snart börjar deras tretimmars genrep) som hon kommer minnas i hela sitt liv.

Min egen bal var långt mycket roligare än studenten, tyckte jag. Kanske för att jag hade väldigt låga förväntningar. Jag gillar inte klänningar och att dansa och högklackade skor på samma sätt som min it-girl till lillasyster, men ändå överväldigades jag av den maxade känslan av att vara så uppklädd och att känna sig så.. häftig som balen ändå fick en att kännas. Det var mäktigt. Och nu är det alltså Julias tur. Om JAG, som vanligtvis inte uppskattar såna saker, ändå hade en av mina bästa dagar någonsin: fatta då hur Julia kommer uppleva den. Jag önskar nästan att jag fortfarande bodde hemma så jag hade fått vara med henne när hon gjorde sig i ordning imorse. Tur då att vi har ytterligare en syster i familjen som kunde hjälpa till, och FOTA, vår prinsessa idag på den stora dagen så att jag iallafall indirekt får följa hennes förvandling! Josefina postade en bild på Julia på instagram, i samma trädgård där jag en gång stod och var lika pirrig och förväntansfull:

Fina fina Julia i en ganska mörk trädgård (men vädret blir bara bättre och bättre, förhoppningsvis är det kalasbra när de väl kommer till trädgårdsföreningen för champagne-picnicen!)

En annan tjej i samma trädgård fem (!!!) år tidigare. Lite mer ovårdad gräsmatta, en lånad klänning (och tofs runt armen?) men ändå: (nästan) samma förväntningar. Säkert samma pirr. Tyvärr inte samma.. hollywoodlook, utan pratar som vanligt precis när kortet tas. Tyckte antagligen att det var lite obekvämt att fotas sådär uppställt. Men ändå. 

Klockan 16 smäller det, då vandrar de in i ishallen för att dansa för oss. Jag längtar! Balen i Linköping är verkligen något alla borde få uppleva. (och om någon skulle vara intresserad så finns det fler bilder från den  där balen för fem år sedan HÄR, hehe) Puss!
1 alex:

skriven

Åh, amanda, du är så himla fin här! (och i vanliga fall också såklart, men här är du verkligen "prinsessig"). Mitt gymnasium hade ingen bal (väldigt få skolor i Stockholm har det) och det tyckte jag var trist, för även om man kanske inte jämt vill va så uppklädd som man är på en bal så vore det ändå kul att få pröva på det någon gång.



2 Matilda:

skriven

Så fina båda två!

Jag tyckte också att själva studentdagen var ganska trist, och ångrade länge att jag valde att vara hemma på den istället för jukola...

Kommentera här: