permanenta ringar under ögonen

hej bloggen. back again. & up for some deep shit.
 
blir mycket av och på hela tiden, jag befinner mig liksom inte hemma för det mesta. saken är den att jag inte har något hem och att jag mest bor hemma hos pierre. ibland sover jag här i linghem men mamma är inte så glad i hunden så det har blivit mer sporadiskt. att bo hos pierre är självklart asnice men också väldigt jobbigt och ganska påfrestande. dels bor han inte ensam. det innebär att jag, när jag bor där, liksom inkräktar på hans sambosars hem och vardag. de har ju inte valt att ha mig i hemmet direkt men ändå är jag där dag ut och dag in. det känns jobbigt och jag tycker verkligen inte om att känna mig i vägen (även om de absolut inte har sagt något - tvärtom - men jag vet att jag själv, som är världens största viktigt-med-egentid-kicker, skulle tycka det var störigt) vilket gör att jag typ ursäktar mig hela tiden. sedan har jag haft väldigt dåligt med pengar. jag kan med andra ord inte betala för mig utan sitter och trycker i mig deras mat utan att ge något tillbaka förutom att vara ett jobbigt inslag i deras hem. typ en parasit. slutligen är det också förbannat jobbigt att bo i en resväska. även om pierre hade bott själv och jag hade kunnat bo där utan att känna parasitfeelingen är det svårt att inte ha sin garderob, att hela tiden vara tvungen att tänka flera dagar framåt i tiden för att få med sig allt och att släpa på väskan hit och dit eftersom jag inte vet var jag ska sova kommande natt. 


jag har utvecklat permanenta ringar under ögonen samt ständig parkinson
jag tvivlar på mig själv i cirka allting. 
jag ber om ursäkt för, även här, cirka allting. 
jag undrar om zach egentligen skulle ha det bättre någonannanstans (men är på tok för självisk för att någonsin kunna lämna bort honom och hatar mig själv för det)
jag har någon form av ständig smärta i kroppen och ryggen, som att jag ansträngt mig som fan fast jag ju vet att jag inte har det

jag är just nu en ganska svag och otydlig version av mig själv. jag önskar egentligen att pierre hade träffat mig vid ett annat tillfälle då jag hade varit mer livfull och enkel. nu är jag mig själv blandad med ångestattacker, instängdhetssessioner, ursäkter och VIRRIGHET (tappade bort verkligen allting på skytte-c i tisdags men det är en annan historia (fast det kan vara värt att nämna att allt är upphittat igen, även liukortet!)) och det är inte min favoritversion av mig själv direkt. 

nåväl, nu ska jag sova en sväng för inatt sov jag verkligen nada. eller det känns så iallafall. fast först ska jag nämna  lite bra grejer här i all dysterhet:

->> jag har fått lön idag och kan börja betala tillbaka en del skulder, betala mina egna räkningar samt köpa julklappar
->> jag fick VG på muntan a 1500 sidor om femtonhundratalets politiska strider i sverige
---> det vg:t innebär att jag kan ansöka om csn igen och med största sannorlikhet få det!!!
-->> jag har fantastiskt fina vänner som lyssnar och visar att de finns här hela tiden
->>> jag är också väldigt, väldigt kär. sedan att det är snabbt inpå mitt förra förhållande och att ni kanske tycker att jag är dum i huvudet och allt sånt snack tar vi i ett annat blogginlägg. deep shit 2.0 typ. 

tänker att jag pimpar inlägget med lite pepp-bilder och allmänt fina grejer. blev så glad av detta:


 
bild ett är alltså ett väldigt fint meddelande jag hade fått på min facebookwall en kväll och bild två är ett paket jag fick av min lillasyster julia innehållandes en kjol hon visste att jag ville ha som hon hade köpt för sina sista guldpengar. så himla fint. 

je täme
 
 
 
 
 
update 17 min senare. kom på nu att jag antagligen ändå inte får csn. misstänker att jag måste få in poängen för den skriftliga biten också? men vet inte säkert än. återkommer men ta inte ut glädjen helt än då okej.


1 Alex:

skriven

Stort grattis igen till VG på muntan, det visar att du kan det här med historia och jag är säker på att det kommer gå minst lika bra med uppsatsen!

Och även om jag förstår att mycket är jobbigt just nu, så hoppas jag att du orkar kämpa, det kommer bli bättre och det kommer vara värt det.

Svar: tack <3
amanda.

2 Karin Pihl:

skriven

Det där med hunden, jag har också tillfälligt lämnat bort min älskade pälsboll eftersom han just nu inte har det jättebra hos oss, han är inte så mycket för bebisar och en sån har vi ju hemma... han ska tillbaka hit så fort sonen är äldre, och det känns fantastiskt att veta att han har det bra där han är just nu även om jag saknar honom hela tiden.
För övrigt är det grymt roligt att du är kär, happy days!

Svar: usch för att lämna bort di små men jag är också imponerad av dig, starkt att klara av att se tills hans bästa ändå. och vad glad han kommer bli sen när han får komma hem igen :) puss på dig!
amanda.

Kommentera här: