ack bitterhet

dagarna kommer och dagarna går. det är antingen kväll, och jag är trött. eller så är det morgon, och jag är trött. i båda fallen är det mörkt ute, jag är kall och hundarna är med mig. men den största delen av tiden är det varken morgon eller kväll utan butik. lysrörsljus, inövat leende och ett "ha en fin dag!" som slängs ut efter alla dem som kommer fram med olika ärenden till kassan. oavsett om de är värda önskningen, hälsar tillbaka eller ens ser på mig när de slänger upp sina varor på disken. att folk blir deprimerade är inte svårt att förstå: vad är det här för liv egentligen? att största delen av livet som man blivit tilldelad under en kort, kort tid av jordens existens ska tillbringas i en jäkla galleria. där människor köper nytt, nytt, nytt men inte kan ge en krona till tiggaren som sitter utanför svängdörrarna. bitterheten kommer krypande, jag har blivit varnad för det. till sist är man så förstörd av människor att man inte klarar att träffa andra utan bara stänger in sig hemma. mer än vanligt alltså. 

idag var hundarna ensamma hela dagen. eftersom det är lördag går tågen bajsdåligt så jag måste åka över en och en halv timme innan jag börjar och tåget går först en timme och tio minuter efter att jag har slutat. men idag tänkte jag att jag skulle göra en rusning och hinna med tåget 16.07. jag vet, hopplöst - jag stänger 16.00. i en galleria. en km från stationen dit jag går till fots. men ändå: jag hade lagt fram mina kläder, räknat kassan, fixat det mesta, börjat ställa in standeesen från "gatan", - när det såklart kommer in kunder. med barn. tre minuter i. de plockade ut sex begagnade spel (vilket innebär att spelen måste fyllas och letas reda på) och jag kom inte ifrån butiken förrän 5 över. jag sprang, sprang, sprang till stationen och missade tåget med en minut. halsen gjorde så förbannat ont och jag började störtgråta. satte mig på en bänk och fick syn på en pizzeria på andra sidan gatan. beslutade mig för att jag lika gärna kunde spendera min timme där som på den kalla, hemska, stationen så jag gick över dit och beställde en pizza. 



pizzabagaren verkade förstå att något inte stod rätt till och sa åt mig att "de skulle ta hand om mig", så de serverade pizzan med fina ord och önskade mig världens finaste helg när jag gick därifrån. så det finns hopp om mänskligheten och fina människor i rötan trots allt. 

sedan tog jag tåget hem, och tog ut hundarna på direkten. vi gick upp till kråksångsskogen och gick spåret, hundarna fick vara lösa större delen av skogsrundan och nu snarkar de gott. känns skönt att iallafall betalat tillbaka lite av det dåliga samvetet jag drog på mig i samband med mitt långa pass idag. 


det sjuka är att klockan är tjugo i åtta och jag är JÄTTETRÖTT. det är som att kroppen inte fattar att jag åkte hem 16 och inte 19 idag för det är mörkt vilket som. det känns som att klockan är 23 och att jag borde ligga i sängen vid det här laget. ska nog obeya kroppens tillsägelser och lägga mig och läsa bok och somna. imorgon har jag iallafall sovmorgon men kommer ändå lämna hundarna ganska länge. känns jobbigt i hjärtat. 
 
vardag | | En kommentar |

märklig situation

omg. märks verkligen att jag inte har någon laptop längre. skriver fel med tangenterna hela tiden och får kramp i lillfingret pga gör snobb-pose med det medan jag skriver. tänkte bara informera lite om min märkliga situation för tillfället. har nämligen ett helt hus i min ensamma ägo hela helgen. tomt, märkligt, lite skönt, ganska kallt. pierre åkte till thailand i tisdags så i måndags körde han mig och hundarna till svaltingvägen. mest för att ha någon att dela ansvaret för hundarna med (de blir ensamma på tok för länge annars) men också för att få sällskap, tycker inte riktigt om att bo ensam alldeles för länge. men nu är jag det ändå, haha. mamma och pappa skulle nämligen till norrpan över helgen så jag blir ensammen här! men imorgon kan jag åka senare än vad jag skulle gjort hemifrån berga, och jag slutar tidigare än vanliga dagar. vilket är skönt iallafall. jävla jobbigt bara att vi har öppet även söndagar nu i december... snark! MEN på måndag ska jag och josefina åka till julia vilket känns toppen och kul och fint. 

nu ska jag ta hundarna på nattpromenad och kiss innan vi ska bädda ner oss för natten på övervåningen. puss på er!
vardag | | Kommentera |

förändringens vindar

känner sån sorg över att det snart är jul och att jag inte kommer hinna njuta av det. precis som förra året när jag också jobbade inom handels så är ju det här den absolut mest intensiva tiden. och det känns sjukt tråkigt och jobbigt. jag vill kunna ta det lugnt, vara ledig under jul, njuta, vara med nära och kära. istället är den här månaden helt förknippad med stress, jobbiga kunder, återköp, byten, klagomål och mer stress, stress stress. överfyllda lager, hetsig stämning, JOBB. känns som ett ok över axlarna bara. vi kommer börja hålla söndagsöppet och för att spara in pengar är det såklart jag som jobbar då. ensam, som alltid. det känns också tungt. inga lediga helger, alls. 


fick iallafall en bra lönespec idag. får nämligen dubbel lön nu första månaden eftersom min timmislön betalas ut en månad i efterskott och min chefslön betalas ut samma månad. så nu kommer båda lönerna. 34000, katjing. och så ska jag till malmö och till julia på måndag. känns fint i allt det dystra. 

men ytterliga smolt i bägaren: pierre åker till thailand imorgon, så ikväll kör han mig till linghem. alltså det är så fint att vara i linghem (älskar linghem) men det känns tungt att han ska vara borta så länge under den här tiden också. han är liksom mitt stöd och min trygga hamn när allt känns överjävligt. tur att hundarna inte åker någonstans iallafall. 
vardag | | En kommentar |
Upp