amanda.

Suck. Jag tror inte förflyttningen till Linköpingsbutiken var någon bra idé. Det är så mycket, så mycket, så mycket nu att jag ibland inte orkar med att ha ett liv förutom det som är butiken. Och jag orkar defenitivt inte med butiken heller. Har ont i kroppen jämt och ständigt, huvudvärk, magont och bultande stresshjärta. Dåligt samvete ständigt, för att jag inte träffar vänner tillräckligt, inte hinner med saker och ting med mina anställda, inte hinner lägga den tid och energi på min fina hund som han behöver.. Allt är bara ett blurr. 

Jag har iallafall varit i Linghem sen i torsdags, som förövrigt även var min födelsedag. Den började sorgligt och ensamt (som de flesta dagar numera, men den var ännu ensammare för inte ens Zach var hemma).

 

I vanlig ordning vaknade jag stressad, orolig, och allt annat än glad. Ska det verkligen vara så?

 

Fick iallafall spendera helgen (som jag visserligen jobbade hela) hemma tillsammans med den här pinglan. Vi gjorde bland annat det vi älskar allra mest: vi plockade svamp. Det måste ha varit det sista gänget för i år som vi plockade upp. Längtar redan till nästa säsong!

 

Nu är jag och den här skrutten hemma igen. Två jobbdagar ska vi väl klara av, innan det trots allt är dags för lite ledighet igen. Konstig vecka det här. 

Sorry för sluddrigt inlägg. Orkar inte riktigt älta allt det jobbiga, men känner heller ingen större lust att skriva om glädjegrejer då jag just nu inte känner mig speciellt glad. Troligen därför bloggen ekar ganska tyst för jämnan. Suck. Puss på er.