en måndag i augusti

hej! jag har precis bäddat ner mig i nytvättade lakan, och det kan ju vara en av de bästa känslorna i hela världen. klockan är 21:34 och jag har gått och lagt mig för jag hade inget bättre för mig. ska ändå bara läsa bok och jag har suttit i soffan nästan hela dagen (har läst artiklar inför min kommande uppsats som jag ska skriva) så nu kändes det mer lockande att istället sätta mig och läsa i sängen. jag har förresten en egen dator numera! en liten guldig sak som jag har köpt endast för att ha till uppsatserna. den kostade bara 2000 så den är inte så mycket för världen (har inte mer minne än en telefon och är ganska plastig och så) men bara den håller så duger det bra för mig. zach har visserligen nästan lyckats ha av laddsladdens uttag redan men det är väl sånt som händer antar jag. de senaste dagarna har datorn iallafall gjort mig mycket nytta i och med att jag har kunnat titta på vm i orientering med den! eller, i ärlighetens namn har jag nästan mer använt pierres dator för att titta på det... men när han har använt sin dator till annat, har jag kunnat använda min egen! den har också inbyggd kamera hittade jag precis, så jag tog en assnygg bild från alldeles precis nyss:

 
såååå snyggt och såååå bra kvalitet!! not.

nåväl. tänkte i vanlig ordning prata om ångest, för jag tycker nog att det är det ämnet jag berör allra oftast.har en vecka kvar att jobba heltid innan det är dags för mig att börja skriva uppsats. känner mig totalt apatisk och ångestig inför detta. har redan nu känslan av att ligga efter, att jag lika gärna kan ge upp, att det fan är jul snart ändå och att jag är för sent ute. hur kan jag vara för sent ute när handledaren inte kunde ha sitt första möte förrän tidigast 7/9? när terminen egentligen inte började förrän IDAG? you tell me. för min hjärna verkar inte kunna svara på frågorna, men sända ut ångestkänslor, det kan den. och det gör den. med råge. 

:((
vardag | |
Upp