Magdalenas möhippa!

I slutet av november damp det ner en liten inbjudan i brevlådan - det är nämligen så att våra fina vänner Henrik (eller HenDrik som Pierre säger) och Magdalena ska gifta sig! Vi fick lite småpanik jag och Louise (som förstås också är bjuden) när vi insåg hur få helger vi skulle ha på oss att hinna fixa en möhippa på, med jul och nyår emellan och allt. Och dels är både jag och Louise ganska gravida och dels är och har vi båda varit mitt uppe i flyttprojekt och livsplanering som upptagit stor del av vår tid. Därför bjöd vi in ett gäng härliga kvinns till en grupp och sedan lät vi liksom gruppen tillsammans bestämma vad vi skulle göra av den här dagen! Det gick ganska bra tillslut, även om det ibland lätt blir för många kockar. Anette som är Henriks kusin tog på sig mycket av ansvaret tillsammans meed Carina som vi både tillbringade kvällen hos och som styrde med den första aktiviteten. Ska visa! 

 
Efter kidnappning tog vi med Magda till hennes favorithak i Linköping - Överste Mörner. Där åt vi lunch och skålade i öl för en fin dag! Alla blev ordentligt presenterade så vi fick veta vad vi har för relation till Magdalena. Varken jag eller Magda kunde riktigt minnas när vi sågs första gången? Magdas första riktiga minne av mig var när vi firade nyår tillsammans men haha vi måste ju ha känt varandra innan det för annars skulle vi ju inte bestämt att fira nyår? Det var ett nyår med bara vi 2 och våra killar + hundar nämligen. Men jag kom inte heller på något annat så det fick bli vårt officiellt första gemensamma minne!

 
Första stoppet efter Mörners var Flemma gård! Magda visste inte vad som stod på schemat men efter att ha blivit ordinerad att klä på sig utstyrsel från en i förväg packad väska (som Henrik hjälpt oss med) förstod hon vartåt det barkade.. det var nämligen hennes gamla ridkläder! Därför hade vi varit noga med att hon endast drack EN öl innan, ska man upp på hästryggen krävs det att man är med. Magda har ridit mycket som ung (och haft egen häst och så) så det här är ju förstås ingenting man gör på vilken möhippa som helst. Vill bara förtydliga detta så att ingen tro att vi ägnat oss åt djurplågeri el. liknande. Hehe. På bilden illustreras förresten det avstånd jag helst håller till en häst.
 
 
Magda skulle få en lektion i hästhoppning! Senast hon hoppade var vid 21 så hon var väldigt nervös innan, men det gick så sjukt bra. Hästen hette Dockan och till och med jag tyckte att den var riktigt söt <3
 
 
Vi som inte hoppade befann oss på läktaren och hejade på, och försökte att inte prassla för mycket med kakpåsen eftersom Dockan blev sugen då.
 
 
Louise och Anette njuter av öl efter väl genomfört pass! Sedan var det dags för nästa anhalt som var Paus bad och spa. Det ligger vid Hotell Ekoxen så först beställde vi in bubbel i hotellbaren innan vi gick ner för bad, bastu och pizza. Det var helt fantastiskt men jag besparar er bilder från spektaklet då vi alla var relativt bleka samt kanske inte vill figurera i bikini på min INFLUENCER BLOGG a la ellegalan. Näävars. Vi generade iallafall en pizzautkörare något rejält genom att komma upp i hotellobbyn och hämta pizzan endast iförda bikini. Han var helt chockad. Haha.
 
 
Efter badet åkte vi i samlad trupp ut till Carinas hus för att tillsammans laga en brakmiddag till Magdalenas ära! Anette, som jobbat som kökschef, höll i rodret och delade ut uppgifter. Jag ansvarade för efterrätten som skulle bli vitt chokladmousse! Louise ansvarade först för chipsskålen (se bild), sedan för röran till varmrätten. Största ansvaret ju!
 
 
Tyvärr var jag så inne på att äta maten när den väl var klar att jag helt glömde bort att fotografera? Här är vi iallafall mitt i arbetet. Åsa och Magda hackar grejer till förrätten och Louise har delat med sig av chipsskålen till sin fellow gravidkompis mitt emot. Det blev riktigt gott och bra, Anette styrde också med vin och ölprovning till alla rätterna som vi fick delta i. Perfekt ju! Vid ettiden kom vi hem igen efter en lång och härlig dag. Nästa vecka är det bröllop och det är alltid kul att ha träffat och lärt känna så många innan, som man ändå gör med möhippan. Nu ska det liksom bli väldigt kul att träffa alla igen :)
vardag | | Kommentera |

Tankar som cirkulerar

Okej, det är en hel del tankar som cirkulerar i en hjärna a la preggo. Det är en sjukt stor livsförändring som ska ske så det är förstås inte så konstigt. Tänkte att jag kanske skulle kunna få ner en eller annan på pränt? Här kommer de, utan inbördes ordning och mer eller mindre retuscherade:
 
  • Tänk att jag nu valt far till mitt barn. Pierre kommer vara pappa till den lilla personen som jag har i magen. Oavsett vad som händer mellan honom och mig så kommer jag alltid vara knuten till honom nu eftersom vi kommer ha en dotter tillsammans. 
  • Det ska komma ut en 3,5 kilos KLUMP ur min mutta. 
(null)
 
  • Jag är inte redo, jag vill inte ha barn än. Jag har jättesvårt att se mig som mamma fortfarande och ser heller inte hur jag ska kunna reagera med någon form av kärlek när förlossningen väl är över. Det skrämmer mig. 
  • Den här lilla människan ska suga på mina tuttar så att det gör ont. Klamra sig fast vid min kropp och skrika om jag förvägrar den det. Det känns absurt och klaustrofobiskt och jag har så svårt att se mig amma. Men jag har lovat mig själv att försöka. 
  • Undrar hur hundarna kommer att reagera? Kommer de känna sig undanputtade och ensamma?
  • Flytten känns som ett stort nödvändigt ont som cirkulerar över oss. Något som kommer vara väldigt jobbigt men föra något gott med sig. Lite som förlossningen? 
  • Förlossningen ja. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ägnat den en tanke men den är ingenting som skrämmer mig. Nålar förvisso, (blod är mitt värsta), men det är själva föräldraskapet i sig som skrämmer mer än själva smärtan och de eventuella kroppsliga följderna av den. 
  • Kommer farmor och farfar spöka i den nya lägenheten? Det är ju deras gamla.
Lite så. Men nu ska jag försöka get my shit together, läsa lite bok och försöka stänga av hjärnan för inkommande samtal av ovan punktnämnda tankar. Godnatt mina vänner!
 
vardag | | En kommentar |

Slutjobbad (men ändå ångestriden)

Hej! Sedan en vecka tillbaka är jag hemma, arbetet som butikschef räknas som tungt och slitsamt arbete (yessir it is) och därför har jag rätt till något som kallas gravidietspenning. Och det tar jag såklart, LÄTT. Jag jobbar helst inte mer än jag måste och kan jag vara hemma så är jag det. En liten blandning av lathet och bekvämlighet som jag dragits med sen unga dar. Det första jag gjorde när jag hade min första ordentliga gravidietspenningsdag var att gå ur alla jobbrelaterade messengergrupper, appar, radera mail och blockera telefonen. Jag skämdes för att jag gjorde så men jag kände ärligt att jag inte klarade att ta ett endaste GS-relaterat andetag till utan att rusha rakt in i den berömda tegelfärgade väggen. Jag var SÅ. KLAR. Har fortfarande hjärtklappning om nätterna och oroar mig över vem som ska öppna och jobba under morgondagen, men det släpper mer och mer. Igår vågade jag mig ner till butiken för att lämna mina nycklar - ytterligare en klump som släppte. Att se dem ligga i hallen påminner om jobb och just nu vill jag fokusera på allt annat utom jobb. Jag BEHÖVER foksuera på allt annat för att inte tappa förståndet. 

Jag bär nämligen också på oro inför den kommande flytten där allt känns mer eller mindre oklart samt det här med att jag INOM TVÅ MÅNADER KOMMER ATT VARA FÖRÄLDER?! Jag som 1 inte gillar barn, 2 KRÄVER ensamhet rätt ofta och 3 sällan orkar engagera mig i andra. Hur ska det här gå? Tur som tusan att man är två och har någon att dela denna sjuka omställning med. Men ändå. Det känns som att jag tagit mig enormt vatten över huvudet och jag får lite smått panik och klaustrofobi av att vara fast i det här tillståndet och inte kunna avbryta och backa ur. Hjälp säg att ni också känt såhär mina fellow föräldrabloggläsare, och säg att det löser sig sen ändå? Att man kan lyckas hitta nån liten uns föräldralust nån stans långt ner, och kanske rentav kunna tänka att det är lugnt att en främmande människa ska sulta på mina tuttar. GAH. (Ja jag ska gå på amningsföreläsningar och får stöd av barnmorska pga äckelkänsla och fobi för att någon ska röra och ännu värre - suga - där, hurra). 

Samtidigt är jag BÄST på att stänga av, sätta upp blockader i hjärnan och förbjuda mig själv att tänka på saker och ting. Rulla vidare i hamsterhjulet utan att stanna upp. Hur tror ni att jag annars lyckades skjuta fram mitt examensarbete i ca 5 år? Apati är mitt mellannamn. Det är dock svårare nu när jag har mer fria timmar och även eftersom jag vaknar hela tiden på nätterna utan att kunna somna om. Då kommer de, dessa spöktankar som jag nämnt här ovanför. Vargtimmen. Timmarna. Usch. Men uppehåller jag mig med saker går det bra! Så jag läser böcker, vilar, spelar tvspel och har the time of my life pretty much. Minus ångest och flyttoro då. Haha. Ah ni fattar. Puss på er!
vardag | | 3 kommentarer |
Upp