Tycker lite tvärtom att det är modigt att du är ärlig med dessa motstridiga känslor inför föräldraskapet. Kan tänka att fler har de känslorna men svårt att vara öppen med det.
Lycka till när väl barnet kommer!
Hur kan man överhuvdtaget ta sig friheten att hoppa på någon människa som du gör i ditt kommenterande "anonym"?! Hur kan du somna gott om natten genom att lämna en sådan kommentar på en annan mammas to be blogg att "du kanske inte ska skaffa barn" och "det är sådana föräldrar som förstör barns liv.."?! Jag blir så himla ledsen och så himla sårad både för min egen fel och för min storasysters vägnar. Jag har stöttat henne fullt ut, och kommer fortsätta stötta henne i känslor som jag är helt säker på 80% av mödrar känner. En osäkerhet, en rädlsla för att inte vara tillräcklig och ha vad som krävs, en ovisshet för vad som komma skall, och du sågar henne totalt vid fotknölarna. Och det värsta är att jag vet stt mitt stöd under 9 månaders graviditet är som bortspolat med din kommentar. En sådan kommentar kan förstöra och såra så oändligt djupt att det krävs miljoner goda ord för att få det ogjort. Så jag bara undrar: hur vågar du? Men samtidigt har jag ju svaret på det själv. För du vågar ju inte. Det är därför du undertecknat med anonym. Och det gör mig om möjligt ännu mer ledsen. Jag tror på en värld där vi vågar prata om saker utan att bli dömda. Där vi kan ha en öppen diskussion om saker som faktiskt betyder någonting och där vi inte lever med ständig rädsla för att bli fördömda eller feltolkande. Hur ska vi någonsin finna en vidd av upplevelser att skaffa sitt första barn om vi inte vågar prata om det? Alla människor är olika, vilket gör att olika historier kommer hjälpa olika människor. Är inte det här till din hjälp så okej, vänd dig till någon annan utsaga som passar din bättre. Jag önskar bara att vi borde tänka efter en extra gång innan vi sårar någon på djupet genom att slänga ur oss något som vi på riktigt inte tänkt igenom. Och det skrämmer mig.
Med det sagt, jag älskar dig Amanda och jag vet att ni kommer hitta er individuella väg i detta. Jag är så stolt att du vågat blotta dina förbjudna tankar och med det förhoppningsvis hjälpt ett flertal, och att du komme fortsätta vara den starka, inspirerande människa du är.
Jag älskar dig, och det sårar mig på djupet att någon kan förolämpa dig på det här sättet utan någon som helst grunder. Jag tar på något sätt åt mig personligen också tror jag. Huvudsaken är att du vet att jag backar dig till 100 %. Och du, soulsistah, har jag dig behöver jag faktiskt ingen annan. Tusen miljoner kramar Julia
Hur kan man överhuvdtaget ta sig friheten att hoppa på någon människa som du gör i ditt kommenterande "anonym"?! Hur kan du somna gott om natten genom att lämna en sådan kommentar på en annan mammas to be blogg att "du kanske inte ska skaffa barn" och "det är sådana föräldrar som förstör barns liv.."?! Jag blir så himla ledsen och så himla sårad både för min egen fel och för min storasysters vägnar. Jag har stöttat henne fullt ut, och kommer fortsätta stötta henne i känslor som jag är helt säker på 80% av mödrar känner. En osäkerhet, en rädlsla för att inte vara tillräcklig och ha vad som krävs, en ovisshet för vad som komma skall, och du sågar henne totalt vid fotknölarna. Och det värsta är att jag vet stt mitt stöd under 9 månaders graviditet är som bortspolat med din kommentar. En sådan kommentar kan förstöra och såra så oändligt djupt att det krävs miljoner goda ord för att få det ogjort. Så jag bara undrar: hur vågar du? Men samtidigt har jag ju svaret på det själv. För du vågar ju inte. Det är därför du undertecknat med anonym. Och det gör mig om möjligt ännu mer ledsen. Jag tror på en värld där vi vågar prata om saker utan att bli dömda. Där vi kan ha en öppen diskussion om saker som faktiskt betyder någonting och där vi inte lever med ständig rädsla för att bli fördömda eller feltolkande. Hur ska vi någonsin finna en vidd av upplevelser att skaffa sitt första barn om vi inte vågar prata om det? Alla människor är olika, vilket gör att olika historier kommer hjälpa olika människor. Är inte det här till din hjälp så okej, vänd dig till någon annan utsaga som passar din bättre. Jag önskar bara att vi borde tänka efter en extra gång innan vi sårar någon på djupet genom att slänga ur oss något som vi på riktigt inte tänkt igenom. Och det skrämmer mig.
Med det sagt, jag älskar dig Amanda och jag vet att ni kommer hitta er individuella väg i detta. Jag är så stolt att du vågat blotta dina förbjudna tankar och med det förhoppningsvis hjälpt ett flertal, och att du komme fortsätta vara den starka, inspirerande människa du är.
Jag älskar dig, och det sårar mig på djupet att någon kan förolämpa dig på det här sättet utan någon som helst grunder. Jag tar på något sätt åt mig personligen också tror jag. Huvudsaken är att du vet att jag backar dig till 100 %. Och du, soulsistah, har jag dig behöver jag faktiskt ingen annan. Tusen miljoner kramar Julia
skriven
du kanske inte ska skaffa barn, om du hela tiden säger att du inte vill ha barn och att du är själviskt.... det är sådana föräldrar som förstör barns liv och deras uppväxt, när dem inte en är är önskade....
Du borde ha tänkt till lite med hjärnan med tanke på hur gammal du är och "råkat" bli gravid..... just saying....