Bus eller godis-incidenten

igår kväll gick vi igenom ett litet vardagstrauma. vi satt och åt, pierre hade ju gjort middag när jag och alvin kom hem från träningen. så plingar det på dörren. vi hör till den delen av befolkningen som blir riktigt oroliga när det plingar på, snarare än typ pirriga eller nyfikna. jag gick och öppnade och utanför står det tio små smöken, vampyrer, häxor och monster. "BUS ELLER GODIS?". jag blev lite panikslagen, jag HAR tänkt köpa hem godis men jag trodde att halloween och trick or treat går av stapeln den 31:e, MEN vad vet jag pga har inte barn i den åldern än. som tur är har vi en godisskål som jag senast kvällen innan tänkte att "ja men toppen, den kan vi ha som backup ifall kidsen kommer" (även om jag tänkte att det kanske på sin höjd skulle vara tre barn snarare än tio). gick in i köket för att hämta skålen, ser den inte: inser vad som hänt. pierre har såklart ätit upp allt. hur förklarar man det för kidsen? föräldrarna är med också, står på vår uppfart och väntar. hahaha herregud, kalabalik. förklarade för barnen att pappan ätit upp allt godis medan pierre rotar runt i skåp och lådor efter kompensation. till sist inser vi att vi har isglass. det är minusgrader ute men vi känner att det inte riktigt är vårt problem, ungarna får helt enkelt varsin glass. det bästa med barn är ju att de blir glada av precis allting, "WOW mamma vi fick GLAAAAAASS!!!!" (trots asbillig liten isglasspinne) - så det löste sig till sist. men sekunderna från det att jag ser att skålen ekar tom så när som på två äckliga godisar och massa smul samtidigt som det står massa barn i vår hall och väntar på godis - de kändes som dagar. nu är det jag som går och handlar kilovis med godis in case att de dyker upp igen.
vardag | | En kommentar |
Upp