Sorg och glädje

så mycket i huvudet nu så jag är helt mör. dunkar bakom tinningarna och om nätterna spänner jag käkarna så hårt att jag vaknar med huvudvärk. måste prata med min tandläkare om att få bettskena, det ska visst ingå i min tandvårdsförsäkring a 20 kr i månaden så det kan det ju vara värt. har också nån form av insomnia och vaknar minst en timme varje natt och ligger och vrider på mig utan att kunna somna om? Så himla jobbigt.

sorg, glädje, förhoppningar, lycka, stress, oro. blandat med föräldraskap och inga hela nätter. hela tiden på randen till bristningsgränsen men det fungerar liksom fortfarande, så häftigt ändå? 
 
i tisdags fick vi ta bort zach. älskade, fina skrutten som varit vid min sida i nästan 10 år. den här veckan har varit EVIGHETSLÅNG. känns som jättelänge sedan det var tisdag. jag saknar honom i allt jag gör och hela tiden. samtidigt förstår jag inte riktigt att han är borta? han gjorde inte så mycket väsen av sig så det skulle lika gärna kunna vara så att han ligger under bordet och iakttar oss medans vi dukar. eller under ps4:an och ser på när jag spelar. eller vid dörren och hoppas att vi snart ska gå ut. åh min älskade hund. det kommer aldrig att finnas någon som du.
 
i helgen är det dop, och jag bannar mig själv lite som tyckte att det var en bra idé att styra nåt sådant. aldrig mer känner jag nu men ja, this too shall pass och det ska ändå bli lite trevligt. men mest är det dåligt samvete över att vi drar hit folk från hela sverige som ska se på i tjugo minuter när vår dotter gråter över att en gubbe häller vatten över henne för att sedan äta lite smörgåstårta och utbyta vänskapliga fraser med folk de inte känner? gah. sorry allihopa. 
 
är förkyld som attan också med halsont och snorig näsa. blev sämre efter träningspasset idag? så jobbigt och bättrar ju inte direkt på allmäntillståndet. 
 
sist men inte minst: en stor nyhet. sparar den till sist för vill liksom inte jinxa detta? men på tisdag ska vi få hämta hem en ny familjemedlem. mormor skaffade valp för en månad sedan men har fått inse att hon inte kommer kunna ge den det hundliv som den förtjänar. så hon har frågat om vi kan tänka oss att ta oss an den lille. så i sorgen efter zach är det också glädje och pirr. över en ny liten krabat. jag har bokat in oss på valpkurs redan, tror det kommer bli så bra att få gå på det tillsammans och svetsas ihop som team. vi har ju redan missat några veckor, han är snart fyra månader så den första valptiden är redan förbi. ändå blir det mycket jobb för han har aldrig gått i koppel, aldrig klippt klor, och han kissar och bajsar fortfarande till största delen inne. så dags att kavla upp ärmarna och börja grovjobbet. med elli på armen. men det här fixar vi väl? det måste vi. det är förvisso väldigt tidigt efter att vi förlorade zach men vi vill inte vänta. inte just när det handlar om en valp som redan finns, inte en teoretisk framtida hund som vi ska skaffa en vacker dag när sorgen känns mer främmande. nej, ju längre tid som går, desto längre tid går det för honom utan att han får vara den valp han förtjänar. mormor har helt enkelt inte engagemanget eller orken. så det får bli som det blir. vi hade antagligen hämtat hem alvin även om zach fanns kvar. så det kanske är skönt för honom att slippa valptänder och tjuvnyp.. haha. ja. undrar vad han hade tyckt.
 
 
här är han. stjärnan. den nya lille familjemedlemmen, alvin heter han. det är mormor som döpt och vi kommer behålla det namnet eftersom det trots allt blir lite delad vårdnad mellan mig och mormor. 
 
så konstigt, kan inte ta in det här riktigt. kanske det inte blir av, att mormor ringer och har ändrat sig. jag vill inte "sno" hennes hund. men vi har pratat och pratat och jag förstår det som att det verkligen är det här hon vill också. så jag hoppas verkligen det blir bra för alla. alvins framtidsutsikter ändrades iallafall drastiskt i och med beslutet, förhoppningsvis till det bättre. eller ja, det blir definitivt bättre för honom. trots barn och en gammelhund i hushållet. nu ska han uppskattas som det lilla yrväder han är <3
glädje, mörker och depp, vovvarna | | En kommentar |

Rörig ångest

största ångesten är ju helt klart klimatet, hur vi håller på att ta död på den här planeten vi lever på. i bakgrunden just nu: national geographic som pratar om extremvädret och hur vi har så sjukt mycket koldioxid i luften att det är som en varm filt över hela planeten som bara blir tjockare och tjockare ju mer plast, olja och skit vi förbränner. jag får sån ångest av att ha satt elli till den här världen. att hon kasnke inte ens kommer att ha en planet att växa upp på för att alla tidigare generationer varit dumma i huvudet. och allra dummast är vi nu. samtidigt som medvetenheten börjar blomstra upp, men är det inte för sent? och med tillbakagång i mänskliga rättigheter, sänkt förtroende för demokrati och idioter på toppositioner känns det ungefär som att hon vore född 1935. jag blir så rädd för hur hennes framtid ska se ut. som sagt: ångesten är så jäkla stor och kommer över mig vid fyratiden om nätterna om den inte är här redan på dagen. vi _finns_ kanske inte längre och om vi gör det kommer vi ha nazister vid makten och inskränkta rättigheter för kvinnor. jag mår illa. 

spelar la noire och läser om ester blenda och alltså, till viss del är jag avundsjuk på den framtidstro som visar sig i båda medierna. hemskheter också såklart (herregud kvinnorna hade inte ens rösträtt och fick knappt jobba) men ändå, det är en sån tro på att allt är möjligt eller snart kommer vara det. sköna avbrott i den dystopiska miljö som är den här världen just nu. hoppas för guds skull att det blir röd regering i höst.
mörker och depp | | Kommentera |

Hej igen

Brief update om livet just nu. Zach opererades för sin spruckna tand i slutet av juli. All good all fine, trodde vi. En vecka senare började han skrika av smärta helt okontrollerat och efter att ha blivit inlagd en hel dag till på Evidensia (för härliga 3800kr, lika mycket som min all inclusive-resa till Samos) kom de fram till att han skulle fortsätta gå på samma smärtstillande som innan. Härligt konstaterande värt 4000 kronor, helt klart! Iallafall. Det går inte på försäkringen för oss så länge det är ryggen som strular, eftersom han har haft problem med den tidigare. Så 40 000 i operationskostnader finns som inte på kartan. Enda hoppet är att han får vila sig frisk med hjälp av smärtstillande. Tur är ju att jag har min semester nu men det är sådär halvkul att ägna den åt att tvinga i panikslagen skrikande hund piller som han inte vill ha dag som natt och sen gå på helspänn innan han får ont igen. 


Nåväl. Köpte hem mass effect i fredags så jag har att göra iallafall. Pierre är i London så det är jag och grabbarna, rattar allt själv på gott och ont. Vi skulle ju upp till stugan på torsdag men är osäker på hur det blir med det. Som det är med Zach nu kommer han inte kunna åka med och vi kan ju inte gärna lämna bort honom i det skick han befinner sig nu. Fick iallafall mer onsior utskrivet av Valla idag (hoppas jag, de sa det iallafall). Har gått och nojat över att de skulle neka och kräva röntgen. Har verkligen inte råd till det. Fan vad jag önskar att jag hade oändliga tillgångar och bara kunde lämna honom till Fitzpatrick Clinic i England och ba "gör vad ni kan, rädda honom". Fan att hundvård ska vara så sataniskt dyrt. 

Återkommer väl så småningom. Brukar ju skriva just när jag är gräsänka. Puss. 

mörker och depp, vovvarna | | Kommentera |
Upp