Min älskade sparv, superföräldrar samt spiralhelvetet

Gud. Hon blir större och större för varje dag, vår lilla sparv. Utvecklas mer och mer och går tydligare att kommunicera med. Det är så häftigt! Gosh vad jag älskar att vara hennes mamma! Tänk att jag ska få vara det så länge till, hela livet ut, det känns nästan för bra för att vara sant. Och detta säger jag TROTS att lillsparven vaknade 05.30 imorse och vägrade somna om! (Till hennes försvar ska dock sägas att hon istället hade somnat redan vid 8 kvällen innan, OCH att vi fick en jättefin morgonpromenad i det tomma gryningsLinghemmet imorse tillsammans med min trogne morgonpigge kompanjon Zacharias).
 
 
Jag ser redan hur hon är lik mig på många sätt. Fötterna måste vara utanför filten när man sover, helst händerna också. Hon älskar att bada och hon älskar mat och hundar. Dessutom pratar hon ljust med hundarna, typ bebisspråk, vilket jag ju också gör jämt. Det är så sjukt gulligt att hon har ett eget språk med dem! Att man så tydligt hör på hennes röst när det hon säger är adresserat till Zach eller Ossi och inte till oss. 
 
 
Hela den här helgen (fre, lör, sön) har Pierre jobbat stängning och igår var han dessutom på AW efter jobbet. Vilket innebar en längre sovmorgon imorse då han var trött och halvbakis. Jag känner mig väldigt stolt över mig själv som klarar av att ratta barn hundar och hem själv under såna omständigheter! Jag vet att mammor till höger och vänster sköter det varje dag, men istället för att därför tänka att det inte är något speciellt vill jag se det som att vi fan är fantastiska. Vilket jobb! Det är mycket arbete med den lilla, och dessutom att försöka få hundarna att komma ut och få mat och mediciner, kärlek och uppmärksamhet samt att hålla hemmet iallafall beboeligt är en bedrift. Jag kan tendera att tycka synd om mig själv ibland (när det blir tidiga morgonar eller när Elli är grinig, när Ossi är skällig och aggro eller när saker och ting inte klaffar) men jag jobbar på att istället tänka mer positivt. This too shall pass liksom och fan vilken superhjälte en är när en får det att klaffa. 
 
Ringde förresten MVC i förra veckan och frågade om min spiral. Har fått så ont sen jag satte in den, började med att det ömmade efter att jag hade tränat. Sen började det komma blod efter träning och till sist övergick det till att göra ont och blöda hela tiden. Då ringde jag. Var beredd på att de skulle säga att det var normalt och att det SKA göra ont och var egentligen fine med det, men istället gav de mig en tid att plocka ut spiralen på stört. Kände mig först lite misslyckad pga var ändå glad att jag satt in en, till sist tagit ett preventiskt beslut för jag har ALLTID problem med preventivmedel. Och har enormt svårt att bestämma mig för vad jag ska satsa på. Det kändes därför skönt att den ändå satt där den satt. Men tydligen var min lvimoder i allra minsta laget för att den skulle sitta bekvämt (6 cm pratade hon om?) så därför tyckte de att jag skulle ta ut den igen. Jag frågade om den kunde trasa sönder något därinne, för jag fick inte tid förrän på torsdag (över en vecka efter då jag ringde). Hon svarade att det trodde hon inte. Det TRODDE hon inte!? Alltsååååååå. Nåväl. Jag försöker att inte stressa upp mig. Vet inte vad jag ska ta för nytt preventivmedel efter detta heller, har som sagt inte hittat NÅGONTING som funkat. Eller jo natural cycles gillade jag men hehe ni ser ju hur det gick.........
 
Avslutar med en bild på Zach bajsandes i motljus. Adios.
 
vardag | | Kommentera |

Regnpaus

Alltså fy Fabian vad det här vädret är vidriiiicgggfrrtrt. Och jo, man får klaga på vädret. SPECIELLT när man har gammal hjärtsjuk hund som älskar att gå på promenad men inte klarar av det i hettan. Och när man har litet svettigt spädbarn som också får panik i värmen om hon inte har tillgång till svalkande bad. Samma sak med mig, förresten. Så ingen var gladare än jag igår när regnet äntligen kom <3 

(null)

Jag fullkomligt rusade till framsidan där jag slet fram en liten pinnstol och placerade mig med utsikt över regnet för att läsa bok. Ossi kom också med en sväng (ca tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta bilden ungefär) och Pierre lagade mat samt vaktade Elli. 20 finfina "lediga" egna minuter, som en liten andningspaus i den numera ganska annorlunda men ändå underbara vardagen. Det behövde jag!
vardag | | 2 kommentarer |

Klaustrofobin igen

Är återigen fast i det där klaustrofobiska tänket. Går och är ledsen för att jag inte njuter sommaren fullt ut. Tvärtom tycker jag att det här vädret är VIDRIGT och längtar till regn, moln och lite friskare vindar. Så att jag kan ta ut hundarna, komma ut på långpromenader och sitta inomhus med gott samvete. För sanningen är att jag inte badat en enda gång den här varma sommar. Inte _en_ enda! Jag har ju inte körkort och Linköping är inte direkt känt för sina badställen direkt så jag och mitt crew går runt här i dödshettan utan svalka. Får ångest av att titta ut och se solen som vi inte utnyttjar, men jag fungerar inte under så här varma omständigheter om jag inte har vatten att bada i! 
 
Istället får jag dock försöka ta in det fina vi har i vår egen lilla bubbla här hemma. Hur jag och Elli går och lägger oss på överkastet i sängen och ammar och lyssnar på sommarpratare. Hur vi sitter i skuggan på baksidan och hon kan ligga och lufta på en filt och prata med sina leksaker en lång stund. Hur vi har sett på fotbolls-VM tillsammans och jag har varit tvungen att heja/bli arg/skrika endast i ljusa toner för att inte skrämma henne (vilket var en enorm utmaning framförallt under Sverige-Mexiko). Hur det blivit en smärre tradition att hon bajsar igenom första ombytet byxor varje morgon när hon sitter i sin sittstol medan jag gör i ordning frukost och lyssnar på ljudbok eller Alex & Sigge.
 
 
Tänker jag på de grejerna kan jag för en stund glömma att jag inte badat en endaste gång i år.
vardag | | En kommentar |
Upp