Slutjobbad (men ändå ångestriden)

Hej! Sedan en vecka tillbaka är jag hemma, arbetet som butikschef räknas som tungt och slitsamt arbete (yessir it is) och därför har jag rätt till något som kallas gravidietspenning. Och det tar jag såklart, LÄTT. Jag jobbar helst inte mer än jag måste och kan jag vara hemma så är jag det. En liten blandning av lathet och bekvämlighet som jag dragits med sen unga dar. Det första jag gjorde när jag hade min första ordentliga gravidietspenningsdag var att gå ur alla jobbrelaterade messengergrupper, appar, radera mail och blockera telefonen. Jag skämdes för att jag gjorde så men jag kände ärligt att jag inte klarade att ta ett endaste GS-relaterat andetag till utan att rusha rakt in i den berömda tegelfärgade väggen. Jag var SÅ. KLAR. Har fortfarande hjärtklappning om nätterna och oroar mig över vem som ska öppna och jobba under morgondagen, men det släpper mer och mer. Igår vågade jag mig ner till butiken för att lämna mina nycklar - ytterligare en klump som släppte. Att se dem ligga i hallen påminner om jobb och just nu vill jag fokusera på allt annat utom jobb. Jag BEHÖVER foksuera på allt annat för att inte tappa förståndet. 

Jag bär nämligen också på oro inför den kommande flytten där allt känns mer eller mindre oklart samt det här med att jag INOM TVÅ MÅNADER KOMMER ATT VARA FÖRÄLDER?! Jag som 1 inte gillar barn, 2 KRÄVER ensamhet rätt ofta och 3 sällan orkar engagera mig i andra. Hur ska det här gå? Tur som tusan att man är två och har någon att dela denna sjuka omställning med. Men ändå. Det känns som att jag tagit mig enormt vatten över huvudet och jag får lite smått panik och klaustrofobi av att vara fast i det här tillståndet och inte kunna avbryta och backa ur. Hjälp säg att ni också känt såhär mina fellow föräldrabloggläsare, och säg att det löser sig sen ändå? Att man kan lyckas hitta nån liten uns föräldralust nån stans långt ner, och kanske rentav kunna tänka att det är lugnt att en främmande människa ska sulta på mina tuttar. GAH. (Ja jag ska gå på amningsföreläsningar och får stöd av barnmorska pga äckelkänsla och fobi för att någon ska röra och ännu värre - suga - där, hurra). 

Samtidigt är jag BÄST på att stänga av, sätta upp blockader i hjärnan och förbjuda mig själv att tänka på saker och ting. Rulla vidare i hamsterhjulet utan att stanna upp. Hur tror ni att jag annars lyckades skjuta fram mitt examensarbete i ca 5 år? Apati är mitt mellannamn. Det är dock svårare nu när jag har mer fria timmar och även eftersom jag vaknar hela tiden på nätterna utan att kunna somna om. Då kommer de, dessa spöktankar som jag nämnt här ovanför. Vargtimmen. Timmarna. Usch. Men uppehåller jag mig med saker går det bra! Så jag läser böcker, vilar, spelar tvspel och har the time of my life pretty much. Minus ångest och flyttoro då. Haha. Ah ni fattar. Puss på er!
vardag | | 2 kommentarer |

Slutet på 2017 och början på något nytt

Mitt nyår i år var ganska ovanligt mot hur jag brukar fira nyår. Eller, nyår är ju oftast fest och stojigheter. I år var det lugn och ro på Svaltingvägen och det var SÅ SKÖNT. Somnade till och med innan tolvslaget men mamma var ivrig att se raketer så jag vaknade av att hon sprang uppför trappan för att titta från det andra rummet på övervåningen, så då gick jag dit också. Och pappa kom upp. Så stod vi där och jag var gnällig pga vaknat precis och är lite allmänt gravidgnällig hela tiden men trots det var det väldigt fint. De skålade i cava och mamma sa glatt att hon såg så mycket fram emot att bli mormor. Det var ett fint ögonblick.

 
Innan dess hade vi lagat middag tillsammans, alla ansvarade vi för varsin rätt. Mamma gjorde förrätten, pappa varmrätten och jag efterrätten och medans vi åt poängsatte vi rätterna. Jag tror vi alla fick samma poäng i slutändan för alla gav sin egen rätt högsta betyg. Och de andras också.

(null)


Året 2018 kommer bjuda på många nyheter och överraskningar. Dels slutar jag ju på GameStop på lördag. Sedan har vi sagt upp lägenhten och kommer flytta till Linghem. Och sist men inte minst så kommer det ju en till familjemedlem i mars, vilket är helt otroligt sjukt och nära i tid.... dvs ångestigt. Men ja det kommer bli bra, det måste bli bra, herregud jag gör ju det här med världens bästa kille så vad kan gå fel? 2018 kommer helt klart bli ett spännande år.  

vardag | | 3 kommentarer |

Så SKÖNT

Alltså SKÖNASTE grejen, den 7:e januari får jag gå hem från jobbet pga fick igenom min ansökan om gravidietspenning. Det anses visst som ett tungt jobb att stå i butik och ja, det blir värre och värre ju större magen blir. Äve om det än så länge definitivt inte är ohanterligt. MEN trots allt typ skönaste grejen på jorden att jag då får gå hem och... bara vara?! innan Lillan kommer. Känns helt overkligt! Har vi tur kommer hon försent också så jag får vara ledig ännu längre, hehe. 


Häromdagen var vi ute och hälsade på i Louises och Viktors nya hus (!!!) och klappade på deras nya taxvalp (!!!). Jag är endast lite asmycket avis. Om du inte visste det bloggen så ska Louise och Viktor ha barn två veckor efter oss, är inte det sjukt? Och väldigt, väldigt kul!

Den här arbetsveckan var sådär lagomt lång. Två dagar, tycker det borde vara standard. Nu ska jag gå och sova tror jag pga har tröttnat på att vara vaken. Puss!
vardag | | Kommentera |
Upp