Vår lilla stora tvååring
Hon blev ganska nyss två. Två år, och ändå så stor. Så stor plats i familjen, så självklar i soffan på kvällen, så stor i personligheten och i sina åsikter. Jag älskar henne så mitt hjärta är på väg att brista, ibland är det smärtsamt hur mycket man kan älska någon.
Hur stor unge är man inte när man kan stå och gunga och ta fart på sig själv??
Och inte vill åka vagnen utan ska promenera själv dit vi går.
Hjälper till i köket, där hon har en egen kniv, och skär bland annat banan (som på bilden). Den har en tendens att sedan vara slut när vi väl ska servera resten av måltiden.
Diskar'N
Och sin självklara plats bredvid mig när jag sitter och jobbar. Då "bobbar" hon också vid "sin" dator (Pierres mac...) och tittar på Greta Gris.
Bästa lilla självklaris! Ska bli så häftigt att det kommer en till. Som också ska få plats i hjärtat. Men det kommer ju gå, eller hur? Det får helt enkelt bli några storlekar större.
Ska till förlossningen idag vid 11 och se så att lillen fortfarande ligger rätt i magen. Jag tycker verkligen det är skitsvårt att känna utanpå om han ligger rätt eller fel? De försökte visa mig sist jag var där hur huvudet skulle kännas men nej jag känner ingenting sånt. Däremot är det hårt överallt och spänt. Känner ju såklart bebis genom magen men absolut inte vad som är vad. Så det känns tryggt att få lite hjälp med det idag.
Puss på er, snart helg!