amanda.

God jul i stugan!

Här är det mycket som händer. 

Vi skriver på kontrakt för lägenhet imorgon, och den 15:r får vi börja flytta in. Det är i Vasastan så vi blir stadsbor för ett tag! Både lördagen och söndagen har vi dock varit på husvisningar, allt går i ett nu. Vi har ett vi gillade lite extra mycket, så där tänker vi vara med i budgivningen. MEN husen springer iväg så himla mycket nu för tiden så vi får se hur långt vi kommer vara med. Vågar inte hoppas på något. 

 

Kroppen gör ont och värker, foglossningen är ibland helt vidrig. Skulle behöva kryckor när det är som värst. Andra dagar känner jag inte av den alls. Ska få träffa fisoterapeut på Kvinnohälsan den 20:e iallafall, det känns bra. Kanske att jag kan få låna en krycka eller två, haha. 

 

Julen firar vi här på Himnavägen som ett sista avfirande av hemmet. Känns såklart sorgligt att släppa ett hus som varit min farmor och farfars och därmed Alménskt i typ 50 år, men vi har helt enkelt växt ur det. När lillan kommer blir det alldeles för trångt. För ja gud, hon är snart här, jag är i vecka 31 nu. 18 februari närmar sig med stormsteg och jag är nervös för det går RS på Olles förskola och jag vet inte alls när det är aktuellt för mig att gå hem. Mailade rektorn idag och bad om att få gå i vecka 36, just för att kunna ta hem barnen från förskolorna då och hoppas att lillan håller sig kvar i magen till BF så att eventuella bassilusker gått ur kropparna vid det laget. 

 

Jag känner mig inte ett dugg redo för en ny förlossning. Med de andra två har jag lyssnat på poddar, läst böcker, nördat in mig i förlossningsberättelser från det att jag kissade på stickan. Nu är det tvärtom, jag vill inte veta av det, inte se åt det hållet. Jag vill verkligen inte uppleva det igen. Jag är så rädd att det kommer gå illa, bli värre än Olles (Olles var nämligen perfekt), sluta på en bad note. Jag vill inte ha sådär ont igen. Nu vet jag ju att jag inte kan hantera lustgas så det enda som hjälper är EDA, men det gick så bra utan EDA sist att jag BORDE skita i det men aaaaaaaj fan jag vill inte det heller, jag vill inte ha sådär ont igen. Varför blir jag så rädd och nervös inför sista förlossningen när det gått så bra på de tidigare?

 

Äsch jag lämnar er här, har så ont i min kropp att jag behöver vältra mig i fåtöljen och spela lite far cry. Godnatt.