all good things come to an end

nu har jag slutat på posten. mina dagar var räknade redan från första början, jag hade en visstidsanställning över jul och nyår. och nu är den slut. det känns tråkigt för det var första gången jag trivdes på min arbetsplats. jag älskade inte sysslan, ibland var det riktigt dötrist - men jag trivdes. jag hade ingen ångest över att åka dit och det måste ses som något mycket positivt för det har jag inför nästan allting. kan ha det över något så trivialt som att gå till någon random på förfest. vara nervös länge innan. gäller det jobb eller skola kan jag inte slappna av ens dagen innan jag ska dit, för jag "vet hur jobbigt det kommer att bli då". men inte på posten! där kändes det bra och jag vill inte alls sluta men nu är det som det är. jag lärde känna många fina människor, både andra academic workare men också "riktiga" postare. hyvens folk!

men det bästa var ändå bussresorna. östgötatrafiken krånglar som attan och de flesta avgångar är ersatta med buss. desto skönare för mig! en mörk, varm och mysig buss är tusen sinom tusen gånger bättre än ett försenat, upplyst, kallt pendeltåg med hårda säten. i 90% av fallen var jag ensam på bussen, eftersom de körde en direktbuss nkpg-lkpg och en annan via linghem och kimstad, och det var hur skönt som helst. jag satt alltid längst fram, bakom chauffören, och läste bok eller tittade ut. idag kände busschauffören igen mig och frågade "vad jag hade tagit med mig för att läsa idag?". det var fint. en annan gång ville busschauffören köra mig ända fram till ingången vid posten och släppa mig där, men råkade köra fel i en korsning och fick släppa mig på sitt vanliga ställe ändå. fina busschaufförer är en bra grej här i livet!

nu: färgar jag håret.
imorn: ska jag till stan, åka skidor och sedan avsluta det här året med några av de finaste människorna jag känner; karin och chicksen. det blir tipptopp!