Alltså fy Fabian vad det här vädret är vidriiiicgggfrrtrt. Och jo, man får klaga på vädret. SPECIELLT när man har gammal hjärtsjuk hund som älskar att gå på promenad men inte klarar av det i hettan. Och när man har litet svettigt spädbarn som också får
panik i värmen om hon inte har tillgång till svalkande bad. Samma sak med mig, förresten. Så ingen var gladare än jag igår när regnet äntligen kom <3
Jag fullkomligt rusade till framsidan där jag slet fram en liten pinnstol och placerade mig med utsikt över regnet för att läsa bok. Ossi kom också med en sväng (ca tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta bilden ungefär) och Pierre lagade mat samt
vaktade Elli. 20 finfina "lediga" egna minuter, som en liten andningspaus i den numera ganska annorlunda men ändå underbara vardagen. Det behövde jag!