en era är över (åtminstone förlagd i stagnationsläge)

eftertexterna rullar för mass effect 2. efter 40 timmars spelande (en arbetsvecka, helt jävla sjukt) har jag återigen räddat galaxens framtid. finns egentligen inte så mycket mer att säga än - fan vilken förbannat bra spel.


ändå kan jag inte låta bli att kommentera det, såklart. det som jag tyckte var negativt med ettan (som jag inte skrivit något om än, bara påbörjat): de identiska extrabanorna med samma upplägg, de något platta karaktärerna, de långa laddningstiderna, och den korta storyn har förbättrats, men inte till fullo. storyn är fortfarande kort (dvs om man spelar själva huvudhistorien endast) och i båda spelen blev jag förvånad och ba "whaaaaat är det redan slut!?", fast jag i tvåan var jag mer förberedd. laddningstiderna är fortfarande sega men inte i samma utsträckning som i ettan där varenda ny dörr skulle laddas och det sherpard inte tilläts springa fortare än promenadfart så att banorna hann med att laddas. i tvåan kan shepard fortfarande inte hoppa vilket känns jobbigt men banorna är ju självklart upplagda utan att några längre språng behövs.

okej, nog tjatat om det negativa! jag vill nämligen egentligen inte säga något negativt om mass effect-spelen. det känns orättvist, för som sagt: vilken _förbannat_ bra spel! i tvåan hade spelskaparna lagt mer krut på befintliga karaktärer som faktiskt känns trovärdiga, de gav mig som spelare mer möjlighet att välja om jag ville vinna deras lojalitet eller inte samt om jag ville bli bundis med mitt squad eller inte. jag ogillade i vanlig ordning de flesta brudarna men lät ändå shepard "få sitt", hähä. (men vafan är egentligen grejen med en lisbeth salander-look a like från en trubblig barndom, hur tråkig är inte den sortens karaktär? HJÄLP EN KVINNA MED RAKAD SKALLE OCH PISTOL, wöööö). garvade rakt ut när shepard fällde sina taffliga flörtkommentarer, fick äkta come to mama-känsla (fråga angie om ni är osäkra på vad det innebär) och älskade min egen shepard ännu mer. 40 timmars speltid är ändå väldigt bra, och även om the main story går fort så finns det inte en chans att man endast sätter sig och spelar den direkt. tusentals småuppdrag och sidospår finns det att utforska och eftersom jag älskar sånt kan jag bli sittande timme ut och timme in med grejer som egentligen inte spelar någon roll för spelets fortsättning, förutom att det är förbannat kul. största delen av spelet är prat, snack och utforskande vilket jag gillar, och i tvåan var det färre uppdrag med bil (jag hatar bil-banor) vilket också var förbannat positivt (jag laddade dock ner ett extratillägg med typ tio bilbanor så bil blev det ändå, eller mer exakt nån form av flyg-bil).

här har ni trailern om ni är intresserade:


(och så får ni tänka er den där mörkhåriga snubbens feja utbytt mot DEN HÄR killen förstås,
samma sak med bilden där uppe)

som sagt, sjukt bra spel iallafall, trots taffliga kärleksscener (som jag iofs gillade, min shepard var på alla brudar på normandy). längtar tills jag får spela mass effect 3!!!!!!!!!! fast tills dess: träna bort gamer-magen som kom till i samma veva som de här 40 timmarna avklarades. så nu, träning. puss!

ps. mina favoritgubbar var lätt jakob och garrus, gjorde typ allt med dem hela tiden. garrus <3

Kommentera här: