frisörbesök för den brune

zach är ju av den långhåriga sorten cavalier king charles spaniel vars hårväxt aldrig mattas av utan fortsätter växa, och växa och växa. enligt "rasbestämmelser" och sån shit som gäller om jag skulle vilja ställa ut honom så "får" man inte trimma honom, utan han ska bara ansas lite fint i topparna och i övrigt behålla långa längder. men det struntar jag i. zach mår allra bäst när han är nedtrimmad och när håret inte är så långt att han trampar på öronen och det tar fem timmar innan han torkat ordentligt. när inte ossi kan bita tag i manen som fördel vid bustillfällen och när bajset inte fastnar i de s.k. byxorna vid promenader (det senaste är nog mest jag glad över, tror inte han märker någon riktigt skillnad). 

så i onsdags tog vi med honom till hans stammisställe, marias hundsalong i linghem. där har han gått alla gånger tidigare så där känner han sig trygg (finns nog visserligen ingen stans där han känner sig otrygg, inte ens på skjutbanan när vi var på olas uppvisningsdag med militären) och maria känner zach vid det här laget och är medveten om hans diverse krämpor och besvär. 300 kronor ska  hon ha för kalaset och det är väldigt billigt, ofta får man punga ut med uppemot 8-900 kronor och det känns lite väl i och med att jag väldigt sällan lägger så mycket ens på mitt eget hår. i klippningen ingår också öronrengöring och kloklippning så det är kanoners! så här blev förändringen:


före


efter!!!


och även om zach må se lite sur ut på bilden så är det på grund av kameran och inte av frisyren. för han blir som en helt ny hund när han är nedklippt. han far runt, det ska busas, det ska mysas, det ska undersökas grejer. det känns som att han blir en valp på nytt. dels är han ju ca 1 kg lättare och dels blir han inte på långa vägar lika varm när han far runt. han blir så mycket lyckligare helt enkelt och då är 300 kronor ingenting. <3
vovvarna | | Kommentera |

en helg i linghem

i helgen var jag i linghem och hälsade på! pierre jobbade nämligen hela helgen och min kära far fyllde 55, så då slog jag två flugor i en smäll och undvek att vara ensam hemma samtidigt som jag kunde göra min familj sällskap i födelsedagsyran! så på lördagen for jag och de två fyrbenta ut till linghem. 


eftersom pappsen fyllde år fick han bestämma aktivitet. han ville ut på promenad med hundarna och vi blev en tapper skara som gjorde honom sällskap! tomas, mamma, julia, ossi, zach och jag promenerade tillsammans med pappa ut mot en sväng runt ärtrundan.


ärtrundan är 3 km ute bland åkrarna runt linghem där det oftast är ganska blåsigt men soligt och fint. två glada sistahs!


när vi kom tillbaka var vi väl värda öl och ossi som rullat sig i bajs och därför fått duscha försökte torka sig/mysa in sig i mitt knä samtidigt. 


på tal om ossi så hittade han sig en ny polare under helgen i linghem. i morbror tomas fann han det ultimata lugnet och vänskapen. de hängde ihop hela helgen.


här dricker de öl och solar sig...


... och här tittar de på sport. haha.


på kvällen tittade vi på asterix och julia somnade i soffan.


söndagen inledde pappa och jag med en cykeltur! klockan 8 var vi uppe för att ge oss ut på de fortfarande något regnblöta vägarna mellan skrukeby, täljestad och linghem. 


så här fint var det!


vi stannade till och lyssnade på lärkorna och knaprade sport lunch i en läliggande krök innan vi hoppade upp på hojarna och trampade vidare.


på eftermiddagen sken solen så vi bestämde oss för att gå ärtrundan igen, men vi hann bara till horisonten på denna bilden innan zach skrek till och började halta. så vi fick vända hemåt igen.


den skadade ordinerades strikt vila och nästa dag var det bra igen. som tur var.


vi bestämde oss för att slå på grillen och ordna med grillpremiär!


muuuuuuuuuuuuuuuums!!!!! 


sedan varvade vi ner med böcker och öl innan pierre kom och hämtade mig på kvällen.

himla fin helg, jag älskar min familj och världens bästa linghem. tack för att ni finns och för att jag och grabbarna fick komma <3
vardag | | Kommentera |

ett obehagligt samhällsklimat

blir så himla ledsen och trött på min omvärld allt oftare. på folk som inte kan förstå att det finns grupper i det här samhället som inte har det lika lätt som andra. som är exkluderade på ett eller annat sätt, på grund av hudfärg. eller kön. eller inkomst. eller alltihop. 

hur kan man fortfarande stå oförstående och skräna om att det är rätt att kalla ett bakverk för "negerboll"? hur kan man skratta åt och tycka det är humoristiskt med ett klipp från 30-talet där programledaren "råkar" ta fel på en apa och en liten svart pojke? hur kan man tycka att sexistisk reklam är något att fortsätta med? hur kan man stå bakom att klasser i skolor blir allt större medans lärarnas tid krymper och att detta i slutändan går ut över de elever som inte riktigt räcker till? 

jag är så ledsen över att världen ser ut så här och att det fortfarande är så många som inte vill vara med och göra den mer jämlik. 

jag vill inte uppfostra barn till den här världen. jag vill inte det.
vardag | | 2 kommentarer |
Upp