Bartimaeus, The Amulet of Samarkand - Jonathan Stroud

Eftersom jag älskar böckerna om Lockwood och Co (speciellt The Screaming Staircase, SÅ BRA) kollade jag upp vad författaren, Jonathan Stroud, skrivit mer (det bästa sättet att upptäcka nya böcker på egentligen).

Böckerna om d
jinnin Bartimaeus verkar vara hans genombrott och de som översatts till flest språk, och eftersom jag fick nummer två i bokserien i julklapp (utan att ens ha läst den första) var det för några veckor dags för mig att sätta tänderna i den första delen - The Amulet of Samarkand.

              Bartimaeus - The Amulet of Samarkand, av Jonathan Stroud - 3/5 stjärnor.

Nathaniel är magiker, och i den värld som målas upp i Jonathan Strouds Bartimaeus-serie är magiker egentligen inte trollkunniga. De besitter istället möjligheten att tillkalla olika demoner, att binda dessa vid avtal och förslava dem, för att få dessa underjordens varelser att utföra magiska under i magikernas namn. Bartimaeus är en sådan demon, eller snarare en djinni, tusentals år gammal, som efter en tillkallande ritual hamnar i Nathaniels våld. Nathaniel är å sin sida 14 år, och sitter på ett knivskarpt intellekt och en enorm självaktning, men utan självinsikt och en kort stubin samt enorm lättkränkthet (han är med andra ord inte speciellt charmig). Barthimeus blir skickad på uppdrag att kidnappa den ovärderliga amuletten av Samarkand, från en av Storbritanniens mest vördade magiker - Simon Lovelace, som också är besinningslöst ond och inte skyr några medel att nå dit han vill. 

Tyvärr tyckte jag inte riktigt att historien kom igång ordentligt. Jag gillade Bartimaeus och dennes witiness, men avskydde egentligen Nathaniel och kunde inte riktigt känna sympati för dennes handlingar och känslor. Allt som händer är ju egentligen till följd av Nathaniels idiotiska beslut (baserade på bland annat hämnd, kränkthet och en känsla av att vara förmer än andra), som han vägrar erkänna sin egen skuld i för sig själv, och jag får bita mig i läppen för att inte skrika rakt ut i ren frustration över dennes personlighet. Som tur är tar ändå en personlig resa fart mot slutet, och jag märker en viss förändring i Nathaniels person mot bokens upprinning - vilket gör att jag blir sugen på att läsa fler böcker i serien, för att se om han förändras.
böcker, vardag | Läsbulle | | Kommentera |

det stora SELFIES-inlägget

ok dags att dela med mig av senaste tidens selfies som jag fann i mobilen (tar typ minst en selfie om dagen, tror det är bra för kropp & själ att känna sig lite snygg och FOTOGENISK någon gång varje dag). här kommer alltså en ASLÅNG rad med de senaste veckornas mest lyckade (??) selfies:



på väg hem från jobbet en dag då jag uppenbarligen varit på glatt humör. har endast rött läppstift de dagar då jag känner mig FIERCE 

mycket möjligt att detta är samma dag ser jag nu, fast det här kortet måste vara taget innan för det här är på jobbtoan! mkt bra vit bakgrund där som gör sig bra på insta, tips tips. sminkar mig förresten alltid på jobbet, åker dit osminkad och äter frukost på tåget och sen står min necessär och väntar på mig på jobbtoan!


de flesta av mina selfies tas antingen på jobbet eller hemma i soffan. den här skulle kunna vara en soffbild med tanke på myströja samt slacker-pose men är tagen på jobbet under en lunch. man anar marketing-lådor i bakgrunden.


på samma lager, i en tröja jag gillar. tycker färgen på något sätt passar mig? sällan jag passar i färger (passar exempelvis inte ALLS i rosa (blir grisfärgad i ansiktet då) och brunt (försvinner helt i brunt)).

har ju mina mönster för att varje dag ska flyta på ungefär likadant som den dessförinnan (finner trygghet i mönster) och detta involverar min gula termos. jag dricker två muggar på tåget till jobbet. sedan blir det exakt två muggar kvar att dricka efter matlådan under lunchen (eller exakt vad som ryms i den blå muggen på jobbet om jag orkar diska den!). mår mkt bra av detta faktum.


jag ger er selfie-rule #14: man måste inte alltid vara glad på selfies. här är jag JÄVULSKT TRÖTT OCH SUR OCH HATAR ALLA MÄNNISKOR men ville ändå vara med på bild. det får man. även hat-sidan måste ju representeras. detta är efter jobbet, ofc, och innan mat, ofc. 

samma tröja, annan pose. detta är återigen jobbtoan, därav gult sken men jämn bakgrund. haha. har nya lurar, tycker de passar mig som kvinna i tvspelskarriären, stora gejmerlurar liksom. nejvars men gratis är gott och de är sköna.

här är lurarna, leendet, tröjan, läppstiftet och bruden igen. börjar bli tjatigt nu så nu är det dags att avrunda. VARSEGOD för dagens (kvällens) laddning mandy-selfies! godnatt <3
 
....pssst det är alltså så här jag vill se mig själv, ej med dubbelhaka och trött och sliten med ringar under ögonen utan med filter ur en snygg vinkel! älskar selfies <
 
vardag | | Kommentera |

okej mjukbrallan inget mera vin

hej bloggen
 
idag är jag så sjukt sjukt trött att jag redan har somnat i soffan i över en timme och endast längtar tills jag får gå och lägga mig (klockan är halv nio). har bestämt att jag bara ska vara hemma och ta det lugnt ikväll och imorgon, och satan vilket skönt beslut. så SKÖNT att inte ha någonting att göra! eller ja jo städa lägenheten men det kan man alltid göra i sin egen takt. 

 
här är jag och zache i soffan alldeles nyss. eller ja, innan vi gick på promenad. nu är vi hemma igen och jag har valt mellan att spela tvspel, läsa bok, bada, sova, sätta mig datorn eller äta ost och kex. jag valde datorn!!!! 

igår hängde jag med emmy, det var länge sen vi dejtade så vi hade bokat bord på malt & humle för att catcha up på allt som vi inte hunnit prata om på senaste tiden. först tog vi ett glas vin hemma hos emmy och jag fick skriva på hennes vägg för hon flyttar om två veckor (och det är ett rivningskontrakt)

jag citerade en av våra gemensamma låtar. rullar fram med fronda. andra gemensamma låtar är: in kommer ting, fröken ellen i badet, allt med maskinen och bongo-bongo-bongo)

 
morrn morrn äru reda att festa igen? 
asså. bästa texten för två stycken festpinglor under sin studenttid <3

memmy 
 
vardag | | 2 kommentarer |
Upp