Hemma sjuk.

Idag har jag varit hemma. Kroppen säger ifrån. Gör ont, som att jag har den värsta influensan. Hjärnan strejkar. Jag orkar inte tänka, och orkar inte andas. Fick se sanningen i vitögat och ordna in timmisar för att styra upp. På onsdag är jag på fötterna igen. Hoppas jag.
 
 Masade mig iväg till affären och köpte mig en pepparkaksmuffins. Drack kaffe och åt muffinen på min nya fina födelsedagsbricka som jag fick av Julia. Läste lite bok och försökte varva ner. 
 
 Tog med Zach ut i hösten och andades djupa andetag, lyssnade på P3 dokumentär och bara rensade skallen. Gick bra, tills... jag fick sms om att januarischemat inte var lagt. Höll på att få hjärtklappning och dö. Hade inte förstått att vi hade deadline för det, trodde det bara gällde decemberschemat. Stod länge och funderade på ett svar, men kom till sist fram till att ärlighet varar längst, så jag svarade att jag helt enkelt missat det. Att det varit mycket nu. Att jag får göra det när jag är i butiken igen (var nämligen nära att erbjuda mig att cykla ner för att göra det, samtidigt som varenda nerv i kroppen skrek nej). Fick svar från Peter: "Jag la ditt schema, du behöver inte oroa dig. Krya på dig". Ibland alltså. <3

För det är just det där. Att man aldrig är helt ledig. Att det alltid kan ringa från butiken, eller vara dags för telefonmöte. Eller bara det att alla mail som gäller jobbet plingar in i min privata mail, så säljstatistik och attacher regnar in i inkorgen även under en ledig dag. Jag undviker såklart mailen då så gott det går, men det är inte alltid det funkar. Och så är man där. Svarar på mail, ringer upp, funderar på hur vi ska öka vår statistik. Fast man är ledig. Och det är där som stressen börjar gnaga en innifrån. 

Nåväl. Dags att återgå till soffan. Bara att skriva om det får mig att bli lite skakis. Jag är snart back on track ska ni se. 
vardag | | 2 kommentarer |

Det är så mycket, så mycket, så mycket nu.

Suck. Jag tror inte förflyttningen till Linköpingsbutiken var någon bra idé. Det är så mycket, så mycket, så mycket nu att jag ibland inte orkar med att ha ett liv förutom det som är butiken. Och jag orkar defenitivt inte med butiken heller. Har ont i kroppen jämt och ständigt, huvudvärk, magont och bultande stresshjärta. Dåligt samvete ständigt, för att jag inte träffar vänner tillräckligt, inte hinner med saker och ting med mina anställda, inte hinner lägga den tid och energi på min fina hund som han behöver.. Allt är bara ett blurr. 

Jag har iallafall varit i Linghem sen i torsdags, som förövrigt även var min födelsedag. Den började sorgligt och ensamt (som de flesta dagar numera, men den var ännu ensammare för inte ens Zach var hemma).

 
I vanlig ordning vaknade jag stressad, orolig, och allt annat än glad. Ska det verkligen vara så?

 
Fick iallafall spendera helgen (som jag visserligen jobbade hela) hemma tillsammans med den här pinglan. Vi gjorde bland annat det vi älskar allra mest: vi plockade svamp. Det måste ha varit det sista gänget för i år som vi plockade upp. Längtar redan till nästa säsong!

 
Nu är jag och den här skrutten hemma igen. Två jobbdagar ska vi väl klara av, innan det trots allt är dags för lite ledighet igen. Konstig vecka det här. 


Sorry för sluddrigt inlägg. Orkar inte riktigt älta allt det jobbiga, men känner heller ingen större lust att skriva om glädjegrejer då jag just nu inte känner mig speciellt glad. Troligen därför bloggen ekar ganska tyst för jämnan. Suck. Puss på er.
vardag | | 2 kommentarer |
Upp