då bara SCHABLAM slog det mig.

upp & ner och ner & upp. härommorgonen var det överjävlaförjävligt. jag skulle upp vid fyra och börja på posten halv sex, hade sovit riktigt dåligt under natten (gör man inte alltid det när man vet att man måste upp?!) och satt på tåget. då bara SCHABLAM slog det mig. att det aldrig kommer bli vi igen. att jag inte har honom kvar. ingen att diskutera wheel of time med. att se på matlagningsprogram med. eller david attenborough. alla såna där små, löjliga saker som bara vi skulle uppskatta. liksom som att man har varit på en resa en stund och nu ba: nej vad säger ni, borta bra men hemma bäst va? fast det liksom inte går för det är inte bra hemma, det kommer aldrig bli bra igen. men jag saknar det ändå. såklart. 

det är bara det här med att det liksom rycks bort så plötsligt. ena sekunden har man väldigt mycket och sedan är det tomt. eller ja inte helt tomt såklart det finns ju vänner och hjärtekompisar och föräldrar och syskon och en liten liten fin hund men ändå ni fattar vad jag menar. 
 
men. ja. nog på gnäll.
i helgen hade jag det ändå helt underbart.

på fredagen drack jag vin hos angie tillsammans med kaisa, mita, stefan, ida och ivan. sedan gick vi på hg som hade rockabillykväll där jesper spelade, och nästan alla våra vänner var representerade. himla fin kväll

på lördagen slapp jag vara bakis ensam (hade finfint sympatibakissällskap) och sedan bjöd emmy på toppenmiddag och vin för mig och sofia.

vi shottade höstshottar

..och körde tjejsnack och jag har aldrig <3

jag har också fått nya pass på posten: igår jobbade jag som sagt från tidig morgon till kl 17, idag jobbade jag eftermiddag och detsamma gäller torsdag-fredag. nästa vecka börjar jag på gamestop och idag hade visst en snubbe från vikariebanken ringt så att jag (förhoppningsvis) äntligen får komma på iallafall intervju (efter typ tusen ansökningar). så det finns även en hel del ljusglimtar i allt det mörka. det är nog mer ljus egentligen när jag tänker efter, det är bara mörkret som är så översvämmande när det väl dyker upp. usch.

nu ska jag sova. imorgon ska jag nog ut i skogen med bra sällskap, annars har jag ledig dag. och ja just ja! jag var hos studievägledaren idag och blev pushad i rätt riktning. jag kanske till och med kan bli klar på lärarprogrammet någon gång (även om det inte verkar bli förrän i vår). hurra!
1 Alex:

skriven

Först så är det nog ingen som tycker du gnäller, du skrivet ju bara om hur du känner...på ett enligt mig väldigt ognälligt sätt.

Sen så kommer du förhoppningsvis att fortsätta att göra alla de där sakerna med Mattias, även om er relation gått från att vara par till att va vänner. Och ni är båda väldigt fina vänner, så jag hoppas att ni kan se det i varandra också.

Kommentera här: