Var så ledsen när jag ofrivilligt slutade amma Sigrid vid fem månader... nu är Albert lika gammal som hon var då, och den här gången längtar jag efter att sluta (bli jämställd som Louise skriver, kunna träna och hitta på saker och vara borta från barnen ibland, och få sin kropp tillbaka: läs mindre bröst haha). Men när jag läser ditt inlägg blir jag ändå sentimental för det är ju sååå mysigt och jag är inte säker på att det blir fler barn så kanske är detta den sista gången för mig någonsin 😭. Kanske är det tur att Albert inte verkar ha några planer på att sluta än, det får väl bli framåt maj när jag också ska börja jobba igen...
Det är ju svårt det där; det finns inget som säger att du måste sluta bara för att du börjar jobba, men för vissa sinar ju mjölken när en drar ner på amningstillfällena. Fortsätt så länge du vill och kan! Du (och bröna) bestämmer!
skriven
Förstår dina tankar. Kände samma sak. Typ. Mysigt och gosigt och häftigt att ha ammat i nio månader.
Men du och bara du känner ju när de är dags att sluta. För mig handlade de mest om sömnen nu. Att få sova hela nätter och att vi blir jämställda för Charles (lila ”beroende” av oss båda liksom.
Men som vi säger, verkligen en Era som är slut ♥️♥️♥️