Jobbar från skolan!
Jobbar från skolan idag också. Var här igår, men ska inte hit imorgon, för nu var det ytterligare nya instruktioner om att vi måste hålla ännu mer avstånd till varandra så det får helt enkelt bli en hemmafredag. Så jag har bett min chef om skjuts hem (lyx va) så att jag kan få med mig typ femton pärmar med material eftersom det börjar dra ihop sig för att jag ska sätta preliminära betyg på mina elever. Jag går ju hem snart för rackaren! Påsklov nästa vecka, sen tre veckor till och sen är nästan lillen här...! Läskigt men spännande, längtar tills han kommer ut för nu gör det så ont hela tiden. Hela magen gör ont och i bäckenet och ryggen och rumpan och ja.. Det ska bli skönt att slippa det sen. Även om jag också njuter av sista tiden ensam med Elli såklart.
Haha. Det här är helt enkelt den typen av bilder som bloggen pryds med atm. Så mina elever ser mig, så jag umgås med mina kollegor (förutom igår och idag då då jag ändå har träffat en liten bunch av dem fysiskt face to fysiskt face) och så som större delen av livet sköts nu. Både trivs med det och inte. Trivs pga är ju en introvert jävel så det är så skönt att hela världen lugnat ner sig lite, att alla tvingas vara lite mer introverta och att samhället blir mer anpassat för såna som oss som gillar att hänga själva och umgås ensamma. Ganska mycket som blir rätt bra ändå om världen vore lite mer introvert? OBS menar inte att vi ska ha en pandemi för att lösa saker alltså, menar snarare hur tänket och det sociala ändrats just nu och att folk flyger mindre, shoppar mindre, gör saker hemma och med hemmet och kanske uppskattar att umgås mer men i mindre grupper. Och så.
Trivs dock inte med att arbetet som aldrig "tar slut". När man jobbar hemma blir det ingen tydlig start på arbetsdagen och inget tydligt slut, allt flyter ihop för datorn står ju där hela tiden så jag kan kolla jobbmailen jämt och tänk om nån hört av sig sen jag kollade sist? Bäst att kolla. Och att man inte kan gå runt bland eleverna och stödhjälpa, har ständigt dåligt samvete för att man inte kan hjälpa dem tillräckligt, samtidigt som ingen loggar in på stödtid/kommer in i meetet för att fråga. Passar på att ta ut Elli en sväng när de jobbar själva men har ständigt dåligt samvete för att jag inte jobbar, inte är där jag ska, även om jag sedan tar igen det på både lördag och söndag och alla kvällar jag sitter och fortsätter jobba.
Trivs dock inte med att arbetet som aldrig "tar slut". När man jobbar hemma blir det ingen tydlig start på arbetsdagen och inget tydligt slut, allt flyter ihop för datorn står ju där hela tiden så jag kan kolla jobbmailen jämt och tänk om nån hört av sig sen jag kollade sist? Bäst att kolla. Och att man inte kan gå runt bland eleverna och stödhjälpa, har ständigt dåligt samvete för att man inte kan hjälpa dem tillräckligt, samtidigt som ingen loggar in på stödtid/kommer in i meetet för att fråga. Passar på att ta ut Elli en sväng när de jobbar själva men har ständigt dåligt samvete för att jag inte jobbar, inte är där jag ska, även om jag sedan tar igen det på både lördag och söndag och alla kvällar jag sitter och fortsätter jobba.
Så ja. Både bra och dåligt med den här omställningen. Man behöver kanske komma in i det lite mer. Tre veckor till blir det ju iallafall för min del, kanske enda till sommaren för mina kollegor. Konstiga tider vi lever i. Puss på er.