amanda.

 

Vilken överraskning, vilket nålstick in i hjärtat. Jag blev otroligt berörd och grät flera gånger under läsningens gång. Oerhört berörd av Ferns öde. Säger inte mer för vill egentligen inte spoila. Den här behöver upplevas. 5/5. Läs.

Andra boken som var en fempoängare under året som gick var Möss och människor, av John Steinbeck.

Recensionen av den löd: 

Jag älskar när man tar beslutet att äntligen läsa en klassiker som man haft på hyllan i urminnes tider, och den sedan visar sig vara suverän. Så är det ofta, inte alltid, men ofta, och så var det även den här gången. Eller, jag har Möss och människor i hyllan uppe vid sängen, men jag valde att klicka igång den på Storytel och det var nog det bästa jag kunde göra. Tror inte min upplevelse hade kunnat bli bättre, för den var så otroligt bra inläst. Helge Skoog var det som rattade inläsningen och helsinki vad han gjorde det bra!

Vi får följa George, en kort liten man i slokhatt och rapp käft, och hans följeslagare Lennie, som är storväxt i kroppen men inte så snabb i knoppen. De har precis fått en ny anställning när boken tar sin början, och Lennie blir uppläxad av George för att ha klantat till det förra gången. Den här gången får han lova att hålla sig i skinnet. Gör han det, ska han få ha ansvar för kaninerna på gården som de ska skaffa tillsammans i framtiden när de har samlat ihop tillräckligt med pengar. Sköter han sig, ska han få ge kaninerna hö medans George jobbar på fälten. Det är deras dröm och det som motiverar dem att åter starta om på en ny arbetsplats.

Men även om George tar alla möjliga säkerhetsrisker med Lennie, bor det på gården en liten elak man som likt Percy i The Green Mile inte kan hålla sig från att jävlas med Lennie. Redan första dagen får vi en föraning om att saker och ting kanske inte kommer sluta så smooth som George och Lennie planerat, hur mycket de än håller sig i skinnet. Eller kommer de klara att samla ihop till sitt drömhem?

Spoiler alert men ja, det slutar i tårar. Suck att det inte bara kan få gå bra någon gång och att inte snällhet bara kan betala sig. Men vilka underbara personporträtt på de få sidorna. George, Slim, Candy, Crooks... Vilka underbar karaktärer. Vad många sorgliga människoöden.

Minus för att Curleys fru inte ens får ett namn, även om hon har en väldigt viktig roll i historien. Och lite minus även för kvinnohatet som Candy får ge ord för när olyckan har inträffat, victim blaming de luxe. Jag förstår hans uppgivenhet, det är klart. Men hade jag fått bestämma eller skriva om boken hade jag låtit det vara Curley eller någon annan man som blev dödad och inte en kvinna. Hundvalpar och kvinnor, lite sak samma om man ska tolka boken rätt. Namnlösa och lätta att göra sig av med. Men jag väljer att se förbi det, det är 1937 for god's sake och jag ska väl vara glad att en kvinna ens får vara med.

5 stjärnor definitivt, extra plus i kanten för Helge Skoogs uppläsning (men kör den på 1,25 gånger hastigheten, då blev det perrrrrrfekt). Puss!

Och hör och häpna, den tredje boken som prickade in 5 stjärnor under året som gick var en bok som berörde HISTORISKA händelser! Inte min favorit-genre överhuvudtaget, men ibland måste man gå utanför sin comfort zone och det gjorde jag här och blev rikligt belönad. Skrev så här om boken Det goda folket av Hannah Kent:

Så jävla intressant med en bok om gammaldags trolldom, läkekonst och tro. Jag har skrivit examensuppsats om häxprocesserna i Sverige och läst ett stort antal böcker inom ämnet men har fortfarande svårt att förstå vad de åtalade egentligen gjort och hur saker kunnat gå så långt som de gjort. I den här boken får vi en trolig förklaring på hur ett mord på ett barn hade kunnat gå till och varför personerna runt barnet handlar som de gör. Jag fängslas av miljöerna i boken, av kunskapen som i princip alla i byn ändå besitter (och Nance i synnerhet) och hur hårt livet var en gång i tiden. Alltså wow, så tagen ändå av hela boken och händelserna och att liksom alla egentligen vill VÄL och att jag kan förstå alla sidor: änkans, pigans, Nances, folket i byn, åklagarna osv osv.

American Gods av Neil Gaiman fick också fem stjärnor! För den var asbra! Skrev såhär: 

Den här var en riktig fröjd att läsa. Berättelsen tog sin tid, men det gjorde ingenting, det var mysigt bara att få följa med on the ride. Få se USA ur olika vinklar och vrår, googla turistattraktioner som jag inte ens visste existerade och läsa om gudar ur andra religioner och folksägner. Jag uppskattade att boken inte skrev mig på näsan utan att jag själv kunde grotta ner mig i nörderier om jag ville, eller helt hoppa över att kolla upp gudanamn och religionskopplingar om jag inte hade det suget.

Tidigare har jag inte riktigt uppskattat Neil Gaiman och hans sätt att skriva. Exempelvis Neverwhere hade jag höga förväntningar på men tyckte den föll platt. Därför gick jag in i American Gods med lågt riktad blick och förväntade mig inget storslaget. Snarare trodde jag att jag skulle tycka den var rätt fjantig och överdriven, vilket jag tyckt med många andra. Att de liksom "har" något, men att författaren schabblar bort det med "fyndiga" meningar och "käcka" karaktärer. Och visst, American Gods har bådadera. Det är karaktärer med lite för käcka kommentarer för att jag ska ta dem på allvar och ibland märker jag att Gaiman tycker att han själv är lite roligare än vad han är, men här hålls det i schack på ett sätt som ändå funkar (för mig). Där Neverwhere hade en huvudkaraktär som var en dålig kopia av Arthur Dent i Liftarens Guide till Galaxen (brittisk, underfundig, "rolig" utan att "mena det", opepp på allt osv osv) hade istället American Gods Shadow - en karaktär som är just skugglik, som låter historien förmedlas och inte tar för stor plats. Och just för att han är så intetsägande, att han inte riktigt bryr sig om det som sker runt omkring honom, att han accepterar det absurda eftersom hans liv redan tagit en så absurd vändning, blir han större i sin roll som huvudperson. Jag lär känna honom genom hans val snarare än genom hans skämtsamma kommentarer och det tillåter boken att växa, utan att drunkna i fyndigheter som i själva verket inte är fyndiga. Blev så glad över att boken fick vara så och att den inte var lik Neverwhere, eller Graveyard Book, på det sättet.

American Gods tog sin tid att läsa, och det var väl vald tid. Allt var bra, vissa delar sjukt bra, andra lite mer långrandiga, men allt var bra. Allt. Läs!

Den sista boken som fick full pott under förra århundrandet var The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle, skriven av Stuart Turton. Så spännande! Skrev såhär i recensionen:

Wow! Vilken härlig mash up av Agatha Christie VS övernaturligt, jag är såld! In awe! Verkligen på pricken så himla bra med spännande detaljer, avslöjanden i varje kapitel och en story som triggas igång mer och mer.

Fattade dock 0 i början, eftersom inte namnet på boken stämde överens med baksidestexten (The seven deaths of Evelyn Hardcastle när baksidan sa att hon dött tusentals gånger och inte bara sju) och att heller inte huvudkaraktären som vi presenterades för i inledningen var densamme som nämndes på baksidan, men det är inte bokens fel utan baksideförfattarens samt mitt eget som stirrade mig blind på baksidan trots att jag vet att man inte borde.

Därför var boken lite trögstartad för mig. Men när jag fick fyra timmar i fred på en buss ner mot Göteborg kunde jag verkligen ge boken den tid den förtjänade, och jag kom in i berättelsen på ett sätt jag sällan gör numera då jag alltid somnar efter två sidor varje kväll. Man får inget flow då ju. Fyra timmar buss hem igen och jag var helt totalt såld.

Det handlar om en man som vaknar upp i olika kroppar och personer varje dag, men med ett enda purpose: att lösa mordet på Evelyn Hardcastle. Varje natt slutar det lika dant: Evelyn mördas och Aiden, som han heter, står handfallen någonstans i närheten utan att ha kunnat förhindra det. Hur ska Aiden spela sina kort för att avslöja mördaren? Lyckas han inte blir han kvar i mord-dagens loop om och om och om igen. Inte nog med det: han har rivaler som också försöker lösa mordet. Endast en kan lyckas, och därmed ta sig ur loopen: hur mycket foul play är tillåtet när ens egen framtid står på spel? Är det ok att bete sig hur som helst bara för att man befinner sig i någon annans kropp?

Så mycket spänning! Så mycket mind fuck!! Så jäkla mycket arbete det måste ligga bakom den här boken!!! Jag älskar’t!!!!

Det var alla. Inser nu att det blev en fem-bästa-lista! Inte topp fem för ordningen stämmer inte riktigt med vilken som var bäst. Tror att den är ordningslös för är det fem stjärnor så är det. Ska ni bara läsa fem böcker under året som kommer så välj dessa! En helig blandning av religion, historia, häxeri, funktionsvariationer, djurförsök, klassiker och Agatha Christie-mordgåtor. Kör bara kör!